Måndag den 6 juni 2005.

Så var det dags för Kalymnostrippen. Vi frukosterade och gjorde våra packningar i ordning. ½10 var vi nere vid Katerina. Det är en båttyp, som kallas kaik. Då hade det redan kommit folk ombord. B hade glömt lämna rumsnyckeln, så han hade fått gå tillbaka med den, så jag gick ensam ombord. Jag tog ett par platser, som jag tyckte såg bra ut. Vi hade hoppats på ett par andra platser, men där satt det redan folk, men de här var faktiskt bättre på så sätt, att man inte behövde klättra för att komma på plats. Då gick båten. Det blåste rätt bra, så båten gungade en del. Plötsligt kom kaptenen med en skattkista. Ur den drog han upp pirathuvudkläden, som han knöt på allas huvuden. Sen var det dags för fotografering. Han kom runt hela båten och tog bilder med våra egna kameror.

Tjusiga pirater?

Grekisk flagga målad på klipporna på Pserimos

Först kom båten in till Pserimos, där vi drack varsin öl och badade vid en mycket långgrund strand. Bottnen i havet var så tätpackad, att det kändes som om man gick på en tvättbräda. När den tilltagna timmen nästan hade gått gick B och jag tillbaka till båten.

Vår trevlige skeppare säger Yamas

Vi var de första tillbaka ombord. Kaptenen hade lagt sig att sova middag och hade inte vaknat riktigt ännu. Jösses, vad bråttom han fick upp. Man dukade upp ouzo-glas och tilltugg: salt gurka på pinnar och småkex med vitlökszaziki utan gurka. Sen dök resten av passagerarna upp. Alla skulle dansa Zorbadans med skepparen. Han bjöd på ouzo och tillbehören innan vi alla gick till våra platser och båten stävade vidare. På väg till Kalymnos blåste man i visselpipor, för att locka fram delfiner. Minsann, dök det upp åtminstone en styck delfin, som simmade runt skeppet och visade upp sig och dök och kom upp igen. Våra vänner satt på andra sidan av båten och de fick minsann också se en havssköldpadda, som simmade förbi.

Infarten till Kalymnos

Nästa tilläggsplats var Kalymnos, där vi gick in i hamnen i huvudstaden, Pothia. Där skulle vi också stanna i en timma. Med kaptenen först travade vi i gåsmarsch mot tavernan, där vi skulle äta vår lunch. Skepparen hade tagit upp beställningar från början och meddelat tavernan våra önskemål. Men först lämnade han oss vid en ”tvättsvampsfabrik” och några souvenirbodar. Där fick vi en ¼ på oss, sen ledde andremannen ombord oss vidare till tavernan. Det var densamma där vi hade ätit förra gången vi reste med Katerina.

Vita hus mot klipporna på Kalymnos

Vi hade beställt kyckling och först fick man en grekisk sallad. Alla hade beställt mat i förväg. Det enda som inte ingick i priset för resan var dricka till maten. Vi drack vin till den. Vi beställde vitt vin till maten. Samme man, som en gång tidigare, sprang omkring och tog upp beställningar som en tokig, var där nu också, men mycket tystlåtnare. Visserligen sa han: thank you i ett kör, men inte så hysteriskt som innan. Han var visst skadad i ena handen, så han kanske inte var på så glatt humör.

Mr Thank You. Han sa så med Thank i bas och You i diskant.

När vi kom ombord igen serverades det apelsinjuice till alla. Efter Kalymnos kom vi till den lilla nästan obebodda ön Plati, där vi ankrade i en bukt alldeles intill en liten kyrka i vitt och med blått tak. Tidigare bodde det ingen alls där, men sedan något år har ön tre invånare. Vi simmade och badade i säkert 1 timma. Vattnet var kristallklart och skönt och man kunde se bottnen helt och hållet. Det var nog en 6 meter djupt där.

Klart badvatten.

När vi skulle gå vidare hissade man seglen och efter det kom kaptenen och delade ut tombolalotter. Jag fick nummer 84 och kände genast på mig att jag skulle vinna. B var på annat håll och fick nummer 88. Han trodde också att han skulle vinna. Man spelade melodin ur Titanic med Celine Dion i högtalarna och kaptenen plockade fram par efter par längs fram i fören och fotograferade oss (OBS) med våra egna kameror. Jag ser inte riktigt klok ut på fotot, för jag står i en förfärlig vinkel och ser otroligt tjock ut. (Värre än jag är).

À la Titanic,

När vi började närma oss Kos hamn stannade skepparen båten och så började han dragningen av lotterna med hjälp av några småflickor. Första numret var 84. Jag hoppade högt och fick gå fram och hämta priset. Det var ett guldinramat fotografi av Katerina. Det drogs flera lotter, men jag uppfattade inte vad folk fick, för man visade inte upp priserna så som jag gjorde. Det sista priset låg först i en fin påse och sen var det inlindat i ytterligare papper. Det var en toalettpappersrulle. Ironiskt nog var det en engelsman, som vunnit. Han hade redan på morgonen visat tydliga tecken på att han var bakis eller sjuk. Men den presenten byttes ut mot en liten flaska ouzo.

Så ville kaptenen dansa igen med alla. Det blev Zorbalåten, som spelades och så många som fick plats, bland andra jag, dansade uppe på soldäcket under seglen. Vi hade jätteroligt. Sen var vi snart i land igen.

Mot infarten till Kos stad efter utflykten.