Äntligen hade snön på isen "stöpt" och ny kyla gjort att det var läge för skridskoåkning igen.

Jag ringde en fd. arbets-kompis som jag tidigare åkt skridsko med men som jag inte träffat på ett tag. Vi kom överens om att ta en tur tillsammans på lördagen. Drevviken söder om Stockholm hade rapporterats bra och ligger nära för en halvdagsutflykt.

Kompisen har ingen egen skridskoutrustning men ett besök på vinden, och jag hade ordnat en komplett utrustning för utlåning.

På lördagsmorgonen gjorde jag i ordning matsäck och plockade fram alla grejor. Sedan slog jag på mobiltelefonen och fick ett meddelande om att kompisen backade ur. Han hade blivit sjuk.

Jag var så inställd på skridskoåkning att jag åkte ut själv till Drevviken. Det var för sent att anmäla sig till någon av skridskoklubbens turer men jag utgick ifrån att det skulle vara gott om skridskoåkare på isen. Ensam ska man ju aldrig åka på sjöis.

Sent på fredagskvällen hade det kommit ett lätt snöfall som gjorde att ca en cm lätt snö låg på isen och gjorde den svårare "att läsa". Bitvis var det ganska slätt under snön men bitvis var det buligt på grund av att folk hade gått på isen då det var snöslask på den. Bitvis fanns också lite strävt gammalt snöfras kvar under nysnön.

Jag följde Drevvikens norra strand förbi Stora Sköndal och Orhem. Ganska slät is, uppmärksamhet krävdes dock hela tiden. Jag passerade mellan fastlandet och holmarna vid Skrubba och styrde in mot viken vid Trollbäcken.

Jag stannade och talade med några fiskare. De berättade att istjockleken var 30 - 50 cm.

Det var lite medvind och mestadels gled det på ganska bra. Plötsligt skar vänsterskridskon ner i gammalt snöfras och jag låg där på isen. Kände att det inte var helt OK i mitt ena knä.

Jag reste mig och gled vidare in i viken men vände snart utåt igen för att åka ner mot Trångsundet. Träffade några andra skridskoåkare som berättade att iskvaliten inte var något vidare i sundet. Mycket bulighet och snöfras. Nu var det motvind och jag beslöt att inte fullfölja min ursprungliga plan att åka hela Drevviken runt. Jag stretade istället i motvinden till den ena av Skrubba holmar där jag tog en välförtjänt fikarast.

Solen orkade nästa igenom molnen nu och det var riktigt skönt att sitta där och titta ut över isen. Efter rasten stretade jag vidare i motvinden tillbaka mot Hökarängsbadet. Knäet kändes allt bättre men jag konstaterade att mitt beslut att inte åka runt hela sjön varit riktig. Konditionen är inte riktigt vad den borde vara för skridskoåkning i motvind.

Jag får vara glad att jag kom ut, även om det blev en ensamtur och att den bara blev ca 1,5 mil. Underbart är kort säger man ju, och det var det. Både underbart och kort.