Truck-stop Sibirien, Ryssland
Lat N 55° 05,30', Long E 98° 49,82'
Idag: 0 °C (32 °F)
Nej, åh nej! Det var precis vad vi inte ville ha – toksnö. Under natten vräkte snön ner. När vi vaknade var det helt vitt ute, och det fortsatte dessutom att snöa hela dagen. Detta var det värsta som kunde hända just nu, när vi har flera svåra leriga passager framför oss.
Vi befinner oss just nu i det skräckscenario vi var oroliga över att hamna i. Vägarna är i ett fruktansvärt skick, en enda lerig sörja med milslånga köer av bilar som försöker ta sig fram eller sitter fast i skiten. Det vill säga precis som i det bildspel vi tidigare såg gällande ryska vägar, när bilisterna står i lera upp till knäna.
De första tre milen tog oss tre timmar. Vi stod mestadels still i de långa köerna förbi de värsta surhålen. Det jobbades febrilt med att dika ur så trafiken skulle kunna ta sig fram. När vi såg det första surhålet, så tog Bert fram bogserlinan. Det var lika bra att vara förberedd. Bättre det än att sitta fast i sörjan och då behöva trassla med detta. Bogserlinan fick sitta kvar hela dagen . Det var liksom ingen idé att ta bort den, med tanke på hur vägen såg ut.
Totalt har vi avverkat fyra mil skitväg med riktig lervälling. Men emellanåt kommer också långa sträckor av fin asfalterad väg. Vi har tagit oss fram för egen maskin hela dagen . Men många gånger har vi bara klarat det med ett nödrop. Men vår fina SAAB är hjälten hela dagen – varje dag!
Om vi har förstått det hela rätt så har vi nu bara ett avsnitt på max tre mil kvar av skitväg med lervälling innan vi når Krasnoyarsk. Hoppas, hoppas, hoppas vi klarar det för egen maskin och att vi inte kör sönder vår stackars SAAB när vi försöker.
Det leveranskörs en hel massa japanska och koreanska bilar från Vladivostok till Novosibirsk. Dessa sprillans nya bilar körs genom den här lervällingen. De skuttar och far på dessa urusla vägar, hjälpligt skyddade av teip på huven och runt hjulhusen för att slippa lackskador av stenskotten. Själv skulle vi gråta om vi köpt en ny fin bil som massakrerats på dessa vägar innan leveransen.
Nu när vi ser hur vädret kan vara i april, kan vi ju bara lugnt konstatera att Cabriolet Challenge gänget kom undan med blotta förskräckelsen. Undrar vad de hade gjort om de suttit i denna lervälling med sina fina bilar?
Idag: 0 °C (32 °F)
Nej, åh nej! Det var precis vad vi inte ville ha – toksnö. Under natten vräkte snön ner. När vi vaknade var det helt vitt ute, och det fortsatte dessutom att snöa hela dagen. Detta var det värsta som kunde hända just nu, när vi har flera svåra leriga passager framför oss.
Vi befinner oss just nu i det skräckscenario vi var oroliga över att hamna i. Vägarna är i ett fruktansvärt skick, en enda lerig sörja med milslånga köer av bilar som försöker ta sig fram eller sitter fast i skiten. Det vill säga precis som i det bildspel vi tidigare såg gällande ryska vägar, när bilisterna står i lera upp till knäna.
De första tre milen tog oss tre timmar. Vi stod mestadels still i de långa köerna förbi de värsta surhålen. Det jobbades febrilt med att dika ur så trafiken skulle kunna ta sig fram. När vi såg det första surhålet, så tog Bert fram bogserlinan. Det var lika bra att vara förberedd. Bättre det än att sitta fast i sörjan och då behöva trassla med detta. Bogserlinan fick sitta kvar hela dagen . Det var liksom ingen idé att ta bort den, med tanke på hur vägen såg ut.
Totalt har vi avverkat fyra mil skitväg med riktig lervälling. Men emellanåt kommer också långa sträckor av fin asfalterad väg. Vi har tagit oss fram för egen maskin hela dagen . Men många gånger har vi bara klarat det med ett nödrop. Men vår fina SAAB är hjälten hela dagen – varje dag!
Om vi har förstått det hela rätt så har vi nu bara ett avsnitt på max tre mil kvar av skitväg med lervälling innan vi når Krasnoyarsk. Hoppas, hoppas, hoppas vi klarar det för egen maskin och att vi inte kör sönder vår stackars SAAB när vi försöker.
Det leveranskörs en hel massa japanska och koreanska bilar från Vladivostok till Novosibirsk. Dessa sprillans nya bilar körs genom den här lervällingen. De skuttar och far på dessa urusla vägar, hjälpligt skyddade av teip på huven och runt hjulhusen för att slippa lackskador av stenskotten. Själv skulle vi gråta om vi köpt en ny fin bil som massakrerats på dessa vägar innan leveransen.
Nu när vi ser hur vädret kan vara i april, kan vi ju bara lugnt konstatera att Cabriolet Challenge gänget kom undan med blotta förskräckelsen. Undrar vad de hade gjort om de suttit i denna lervälling med sina fina bilar?
Dela med andra: 
Skriv kommentar