Lat N 53° 06,82', Long E 69° 50,69'
Idag: 24 °C (75.2 °F)

Kazakerna påminner utseendemässigt mer om mongoler än ryssar med sin solbrända hy, sina runda ansikten, mörka hår och ögon. Kazakstan är i övrigt är väldigt likt ryssland, i både städerna och ute på landet. Den enda tydliga skillnaden är att här ser vi betydligt fler djur som går lösa på slätterna, och kazaker till häst som rider runt som cowboys.

Idag är det den första maj och vi tänkte spendera dagen i huvudstaden Astana. I ett gammalt kommunistland som Kasakhstan, kanske arbetarnas dag frias med parader, demonstrationståg och första maj tal, tänkte vi. Men icke då, något sådant hittade vi inte förutom några flaggor på stadens torg. Sådant kanske hör den gamla Sovjet tiden till.

Istället drällde vi runt i stan i solskenet, käkade glass och tog oss en öl och mumsade på piroger. Kazakerna är både nyfikna och kontaktsökande. De som kan några ord engelska startar gärna en konversation vid första bästa tillfälle. Självklart kom filmen om Borat på tal, precis som vi misstänkte. För att inte reta upp Kazakerna hade vi bestämt oss för att köra den fega linjen, och säga att vi inte kände till filmen Borat. Om vi sagt precis som det är - att vi tycker den är vansinnigt kul, hade de kanske blivit riktigt arga. Det med Borat verkar ju vara en väldigt känslig punkt för Kazakerna.

Fram emot kvällen drog vi vidare västerut mot Atbasar. På väg ut ur stan såg vi två svenskrelaterade saker. Den första var en stor SAAB skylt för en SAAB dealer. Men SAAB verkar inte sälja så bra här, för utanför stod det ett helt gäng mycket dammiga bilar . Den saken andra var en röd SL buss, skyltad för att åka till Nynäshamn. Nu vet vi vart alla gamla bussar tar vägen. Det var ju likadant i Ukraina, där såg vi också ett helt gäng gamla svenska bussar.

Här i Kazakstan har vi blivit stoppade och kontrollerade i varenda poliskontroll vi passerat. Oftast av skrattande och skrockande poliser, som inser att de inte kan göra sig förstådda och vi turister begriper ingenting. Men ett par gånger har vi fått bannor också. Den ena gången hade vi missat en skylt med omkörningsförbud. Den andra gången när vi saktade ner vid en poliskontroll, men eftersom poliserna inte verkade bry sig om oss så åkte vi vidare. Det var inte bra. Då fick vi en polisbil med blåljus efter oss och blev eskorterade tillbaka till poliskontrollen. Där blev det uppläxning på ryska. Men vi klarade oss från böter båda gångerna.

De första 25 milen, när vi lämnade Astana var asfalterad men rätt skakig och bitvis full av potthål. De resterande 40 milen var på sammetslen asfaltsväg. Hoppas det håller i sig hela vägen till gränsen.