Jag har verkligen utnyttjat “tillbaka”, har utnyttjat ordet “tillbaka” i absolut mesta laget nu! Först var det tillbaka till Sverige för julfirande, sedan tillbaka för tio dagar och ett avslut i Rotterdam, sedan hämtad på Arlanda och hemma igen. Men riktigt hemma var det ju faktiskt inte för pluggar gör jag ju i Karlstad och där var jag inte ännu. Så återstod gjorde den cirka fyra timmars bilresan från Björklinge till Karlstad. Och alltså: äntligen hemma - riktigt hemma!

Före julfirandet, nyårsfirandet (extremt lugnt), födelsedagsfirandet kastade vi in en rapport på Corporate Communication and Branding till vår vän William von Vessem. Detta är ett typiskt holländskt namn (kan tänka mig att det är nästan lika vanligt som typ Sven Svensson) som vår lärare bär. Det vart också en PowerPoint -presentation givetvis. William van Vessem är en skön figur med spretigt krulligt hår, har två par glasögon (ett par som han ser på långt håll med och ett par han kan läsa med), pratar ofta om hur det gått i veckans tennismatch och säger ofta “That is idiot”. Han är förresten en före detta elitidrottsman och fotbollsspelare för Breda i högsta holländska divisionen. Vi hade van Vessem också i Player On the International Market. Han kände förresten till Jönköping dit han skulle och föreläsa.

Återkomsten till Holland blev en rätt bra tid. Bodde inneboende hos Marco på en luftmadrass som knakade så fort man ens tänkte att man skulle vrida på sig. Hans studentrum ligger i huset African Inn. Utsikten är magnifik om man i kvällningen tittar ut över Rotterdam från hans fönster, eller än hellre går upp på taket. Om man gör det sista så har man antagligen en av de bättre överblickarna över Rotterdam. Den bästa är givetvis Euromast. Men tittar man runt huset i marknivå inser man att det är ett studenthus inhyst i något av ett ghetto. Området har gatunamn med Afrika-anknytning. En av vägarna man passerar heter till exempel Bothastraat. Fick i alla fall lunch direkt vid ankomst, sedan på kvällen skulle fransyskan Caroline från Amiens (mellan Lille och Paris) firas. Hennes 20-årsdag började inte förrän på söndagen. Men ska det partajjas är det ju lördagen som gäller. Mycket god pasta med pesto för min del på kvartersrestaurangen Solo. Min svenne-vän Carl beställde wok, därefter skulle Rahel och han smaka vilket vin de skulle ha. De, eller snarare Carl, dra-mig-baklänges- testade nog alla röda viner de hade. Finsmakare - jomän visst! Sedan några Caipirinha innan vi skulle bege oss till klubben Now Wow! Vi kom iväg efter 01 och till råga på allt var det dödstyst från klubben när vi närmade oss. Bara att vända om och göra Marcos studentrum till danslokal. Det gjorde vi. Blev en perfekt uppladdning till söndagens ifärdigställande av rapporten till Corporate Communication.

Medan vi i gruppen, på söndagen, snackade om hur den skulle färdigställas och hur PowerPoint-en skulle göras visste vi fortfarande inte när morgondagens presentation skulle äga rum. Ett typiskt scenario på detta universitet.

Lyckligtvis kom vi i rätt tid till presentationen och jag och Idil gjorde ett riktigt bra jobb i presentationen.
Ja så såg det ut. Presentationer och tentor blandade med en kvällsdrink eller två på lokal. Måndagskvällen till exempel spenderades på den utsökta belgiska ölbaren och restaurangen Boudewijn. Gratisprover på starka belgiska öl hör till vanligheten där. Tisdagskvällen startade med pizza med lax på Stelles och fortsatte sedan med ett dubbelt kärt återseende - PaddyMurphys och Ulfs kompis Heiko. Sedan fanns det visst en galen holländsk flicksnärta vid namn karen med där också någonstans. Hennes bästa kompis var visst från Gotland och där pratar det visst rätt rakt på sak som det verkar...

Måste bara avsluta med att berätta om Lördagen. Jo, lördagen ska stavas med ett stort L. Det är den liksom värd. Det blev nog nästan den ultimata avslutningsfesten. Eller rättare sagt så vart det faktiskt tre fester i ett. Efter några fina drinkar och några öl hemma hos Marco hade vi fått nog av att jämföra Litauen, Schweiz och Sverige. Vi stack till Fatheas födelsedagsfest. Efter sång, snack med Erasmus-studenten Ian, Juri och några andra ryssar, drinkar och tårta krävde även Spanjorskorna tvärs över gatan ett besök. Kvällen hade antagligen nått piken redan men staden låg ju där och ville absolut bli besökt. Club V däremot ville inte ha in Ashgan, Mikko och mig eftersom vi inte hade tillräckligt fina skor. Gjorde oss inget eftersom Witte De Wittstraat och Witte Ape Bar förtjänade mitt besök en sista gång. Det var proppfullt men vi var givetvis välkomna in. Vet inte om det spelade roll att jag och Marco köpt varsin t-shirt där dagen innan. Efter ett tag dök också Tuukka och min favorit bland spanjorskor, Maria, upp.
Snipp snapp snut - så var Rotterdamsagan slut.

Till sist: # Var givetvis uppe i Euromast medan jag var i Rotterdam... men då var det tätare dimma än de hade i slaget vid Lützen.

# Visste ni att namnet på den klassiska brasiljanska cocktaildrinken Caipirinha betyder "bonddryck".