Kämpar fortfarande med att jaga ut det som inte är bra i kistan, vet inte riktigt vad det är, läkaren vill inte riktigt att jag ska bry mitt söta lilla huvud med vad som är fel, utan bara äta all medicin han gett mig som en duktig kicka. Efter det att jag frågat honom upprepade gånger vad det riktigt är jag har i magen så sa han att det heter Entritis. Vad det riktigt innebär vettefan, jag har försökt hitta det på Internet, men hittar inga träffar, likaså med medicinen jag har fått, hittar inte förklaring till dem heller. Slutsatsen är förmodligen att han inte riktigt vet vad det är och hittade på ett namn som lät trovärdigt. :) Förhoppningsvis så är jag på bättringsvägen i alla fall, det känns i alla fall som så.

Dagarna passerar i en hiskelig fart, hjälper till på ett barnhem, spelar wally, socialiserar, dansar, läser, studerar, engelskaklasser osv. Jag trivs alldeles utomordentligt bra i Bolivia. Konstigt är det att det inte är fler turister som upptäckt landet, vackert, trevligt folk och snorbilligt! En resenärs våta dröm... Men en sak det här folket vet hur man gör, det är att protestera och marschera och vara motvalls. Men det är förståeligt, de har mycket att oppenera sig emot. Är det inte gruvarbetarna som spränger dynamitgubbar på torget i protest mot arbetsförhållandena i gruvorna (inte ens i er vildaste fantasi kan ni föreställa er de här gruvorna, det är tunnlar man kryper fram genom....och dammigt, farligt, högt upp ö.h. och de tjänar ungefär 800:-/månad, och dödssiffrorna är enorma) så är det nu universitetstudenterna som är riktigt arga.

Regeringen här har stiftat tre nya lagar som innebär att varje universitets autonomi kommer att försvinna. Det finns en hel flock universitet i Sucre, skulle tro att det finns MINST 30 här om inte fler. Jag och en lokal kompis hade oturen att sitta på en restaurang utanför deras version av riksdagshuset en afton med ett glas vin i fokus. Vi hörde på avstånd en av alla dessa otaliga protestmarscher närma sig men tänkte inte vidare på det. När de kom lite närmare sa Bertha att det var alla (flera, flera hundra) studenter från universiteten som samlat ihop sig med facklor och smällare plus en och annan dynamitgubbe. Vi gick ut på vägen för att se lite bättre, efter ett tag så började studenterna och annat löst folk på vägen rusa runt som vildingar, polisen hade då kommit för att visa vem som bistämmer, tårgasbomber föll som regn och vi rusade in i restaurangen igen, men det var lite för sent, restaurangen hade fyllts upp av tårgasen och ägaren till restaurangen stängt dörrarna lite för sent. Kan informera om att jag vet in i detalj varför det heter som det heter, har aldrig varit med om en sådan svidande känsla i ögonen och luftvägarna. Bertha hade varit med om liknande förut så hon började elda papper på restauranggolvet och röka cigaretter, tydligen så är det det bästa sättet att tvinga undan gasen. Poliserna hade gnuggat in bikarbonat i sina ansikten för att rädda sina ögon. Nu efteråt så måste jag säga att det var en ganska häftig upplevelse, inget jag skulle rekommendera till vardags, men ändå...:) Men jag tror det finns fler poliser här i Sucre än det finns fiskar i havet...

I övrigt är det inte mycket annan att förtälja än så länge, jag återkommer senare!

Simma lugnt & sköt om er!
Kram,
Cecilia