Läste i gratistidningen Metro en septemberdag 2005 om att resa med den klassiska tåglinjen California Zephyr mellan Chicago till San Francisco, en tågresa på 55 timmar genom sju stater och tre tidszoner. Det stod som överskrift i artikeln "Som att resa med ett kryssningsfartyg fast på räls". Blev direkt jätteintresserad och när jag kom hem så började jag planera resan till USA och Chicago.

Hade några dagar först i Chicago så att jag kunnde insupa atmosfären i denna skyskrapestad innan det var dags att ta sig till Union Station. Avgången var på fredagen kl. 13,50 och jag var ju förstaklasspassagerare så det blev att checka in i loungen och ta sig lite förfriskningar innan det var dags att gå ombord. Fick en lite mysig kupé på andra våningen och gjorde mig hemmastad direkt.
Här står Amtraks flaggskepp California Zephyr (västanvinden) på Union Station i Chicago och väntar på att ta mig rakt över kontinenten till San Francisco.

Tåget rullar ut från Chicago på rätt tid och nu börjar den spännande resan rakt över USA på nästan 60 timmar. Hade aldrig åkt tåg så länge förut så jag hade lite skräckblandad förtjusnig över denna resa. Tänk om det blir jättetrist och man bara lider hela resan. Men jag har ju facit i hand och resan var alldeles fantastisk, vill gärna åka sträckningen igen.
Här har tåget stannat i Galesburg som är det första långa stoppet, ca 2 1/2 timmas resa från Chicago. Skönt att kunna gå ut och få lite luft. Efter avgång så kommer restaurangpersonal runt och frågar vilken tid jag vill ha sittning inför middagen som skulle börja serveras vid 17,30. Jag tog den sista sittningen vid 19-tiden. Man får inte välja vilket bord man vill sitta vid utan servitören se till att man hamnar bland övriga passagerare. Det var trevligt för då kommer man i kontakt med sina medpassagerare och det blev många givande samtal.
Här står jag tillsammans med vagnsvärdinnan Marry, hon var fantastisk och förgyllde resan oerhört med sitt trevliga och proffsiga sätt att vara.
Strax efter Galesburg så ropas det ut i högtalarna att strax ska vi passera över Mississhippi River. Man får information under resans gång när man passerar intressanta platser.
Det som var trevligt var att det fanns utsiktsvagnar där man kan sitta och njuta med en drink och se när ladskapet susar förbi utanför.
Tidigt på morgonen dag två så anländer vi till Denver, Colorado. Det är nu det spännande börjar, att ta sig genom hela Rocky Mountain.
Tåget stånkar sig sakta men säkert upp i bergskedjan. Snön tilltar allt eftersom vi stiger upp på "The Rockies" och spåret går parallelt med Colorado River. Det är en stigning på totalt 2700 meter som ska tillryggaläggas så det känns i öronen.
Det trevliga med att resa på tåg är att det ändrar sig snabbt utanför fönstret och man kan bara sitta och njuta.
Här har tåget stannat i Glenwood Springs, Colorado. Här var det tågbyte för passagerare som skulle vidare till Aspen.
Efter stoppet i Glenwood Springs rullar tåget vidare mot det sista stoppet i Colorado, Grand Junction, en resa på ca 2 timmar.
Den gamla och fina stationen i Grand Junction.
En kvinna blev sjuk och fick hämtas med ambulans så här blev ju stoppet längre än planerat. Passade på att köpa lite vykort på stationen och kolla lite på omgivningarna innan man hörde det klassiska uppropet " All Aboard"
Det verkar som om tiden har stått stilla på bagagevagnsfronten i USA
På dag tre så har vi kommit till Nevada. Under dagen så kommer vi att ta oss igenom nästa bergskedja, Sierra Nevada,en stigning på 825 meter på 80 km.
Det är tidig morgon på dag tre och jag sitter och äter frukost när tåget stannar i den lilla staden Sparks. Nu börjar det gå utför ner mot spelstaden Reno och Sacramento i Californien. Det är många timmar kvar och fantastisk natur som passeras.
Ja då har man lämnat dom höga höjderna i Sierra Nevada och kommit ner till Californien. Efter ett stopp i Sacramento är det ca 3 timmar kvar till slutdestinationen, San Francisco.
Efter en fantastisk resa på nästan 60 timmar sen jag startade i Chicago så ropas det ut i högtalarna att tåget har nått sin slutdestination, Emeryville. Här står bussen utanför staionen som tar oss passagerare sista biten över Bay Bridge in till San Francisco.
Och här ligger San Francisco framför mig där jag fick många trevliga dagar innan resan fortsatte i USA, men det är en annan historia.