Äntligen har jag fått uppleva det magiska med tadelakt. Efter att ha läst om det otaliga gånger i allt ifrån inredningstidningar till romaner får jag äntligen stifta dess bekantskap. Och det är precis så glatt och vackert som det beskrivits, ser ut som marmor faktiskt. Och det är ju inte så konstigt, eftersom tadelakt är en smart mix av bland annat kalkputs och marmorpulver, och som sedan det applicerats putsats för hand för att uppnå just den där glatta, hårda och vattentäta ytan. Ofantligt vackert är det, och mjukt och skönt mot kinden känns den.

Sa jag glatt? Insmord från topp till tå med arganolja glider jag som en ål mot kanten av hammambritsen men med en akrobatisk rörelse lyckas jag landa med rätt sida upp. Innan jag hämtat mig från chocken träffas jag av en stenhård våg vatten som får mig att kippa efter luft. Medan jag kämpar för att återfå andan får min fångvårdare in ytterligare två fullträffar med hinken. ”Tourne!” kommenderar hon barskt och jag trippar blint 180 grader på plats. ”Lavez!” får mig att försiktigt lyfta handen och röra vid håret. Jag har fått en deciliter schampo i mitt kortkorta hår och det tar 10 hinkar innan allt är borttvättat. ”Bien?” och ”Voulez rester?” får positiva svar och snart är jag ensam i värmen. Försiktigt lägger jag mig ner på den förrädiskt hala ytan och försvinner bort i dimman.