I dag har vi akt bat. Malet var det nast storsta korallrevet i varlden som ligger utanfor Cozumel och fiske.

I tre dagar har Peter forhandlat om pris med en Filipe pa stranden. En glad prick som skulle kunna kora oss gratis verkade det som. Men han ar bara mellanhand och han som egentligen skulle kora hette Bernardo. Bernardos bat heter Emmanuell och det var den vi skulle aka med. Efter mycket om och men sa var priset satt och vi skulle ge oss ivag 10.00 i morse.

Bernardo och hans medhjalpare kom strax innan 10 och borjade gjora iordning baten. Bernardo var trott. Han halsade knappt och jaspade hela tiden. Trevlig skeppare;-). Han tinade dock upp sa samning om, om an inte sa mycket men han log ett par ganger, medhjalparen var desto gladare men han kunde inte ett ord engelska. Vi gav oss i alla fall ut i fran land. Vi skulle borja fiska. Vi puttrade ganska sakta och medhjalparen riggade riktiga fiske spon, langa, stora invecklade saker. Sadana dar man fangar valar med (kandes det som;-). Vi borjade fundera pa vilka sorts fiskar vi skulle fanga. Efter en stund upptackte vi att vagorna var ganska krabbiga och Victor borjade ma lite illa. Men det var ingen storre fara med honom, men sjosjuka ar ganska jobbigt aven om man bara blir trott.

Efter ca 30 minuter utan att det hant nagot sager Tom: Jag ar saker pa att vi bara kor runt i en cirkel. Och vi kunde inte gora nagot annat an att halla med. Dessutom borjade nu Tom se vit ut i ansktet av sjon. Sjalv madde jag ocksa tjyvens men fick bita ihop. Det gungade ordentligt. Det var da vi kom pa.... att det vi inte trodde hade borjat ... fisket...redan hade pagatt i en timme snart. Vi skulle inte fiska utan vi skulle se pa nar den jaspande Bernardo och hans medhjalpare fiskade. hahaha Det var inte riktigt vad vi vantat oss + att Peter nu var den ende som var pigg.

Vi fick helt enkelt saga till att det rackte med fiske och att vi skulle aka till revet for att snorkla istallet. Si si och svisch sa hittade Bernardo hastighetsreglaget och vi skuttade fram over sjon som om man kastat macka med oss. I den hastigheten gungade det ingenting alls och min sjosjuka forsvann. Kuststrackan vi akte langsmed bjod pa vita ensamma strander, hotellkomplex, stora kryssningsfartyg och turkost vatten. Vackert.

Snorklingen vid revet var underbar. Korallerna sag ut som kaktusar, solfjadrar, fosiler, blommor, labyrinter mm mm och fiskarna jag sag var koboltbla, gul och rod randiga, parlemoskimrande, kopparfargade mm mm. Ett stim som envist hangde med Peter, Tom och mej var gula med svarta och vita rander med en prick pa stjartfenan. De tittade pa oss som om vi var kompisar. De simmade tatt intill oss sa vi kande oss som om vi var en i ganget;-). Lackert att titta sig omkring och se ett stort stim med fiskar runt sig. Victor snorklade en stund sedan gick han upp och la sig i baten. Han hann i alla fall se en svart fisk, och det var han nojd med. Lille Vire.... men han piggnade till sa smaning om.

Efter ca 40-50 minuter kande vi att vi snorklat fardigt och vi tog oss upp pa baten igen. Egentligen var det meningen att vi skulle se pa lite mer fiske;-) men vi bad om direkt resa tillbaka till var strand eftersom lillvire var lite matt. Nar vi kommit halvvags sa tjoade medhjalparen - Tortuga, tortuga - (jatteskoldpadda) och pekade at styrbordsida. Vi tittade men sag ingenting da tjoade han igen och pekade at babordsida. Vi sag ingen dar hellre. Om det overhuvudtaget fanns nagon skolpadda dar. Det kanske det fanns...men kandes ungefar som nar vara turister hemma fragar efter vart Bergman bor. Alla vet var han bor men ingen har sett han, eller visar at ratt hall;-). Men det var ganska spannande att leta Tortugas i alla fall.

Efter 3 h pa sjon sa var vi hungriga och trotta sa en god luch och 1,5h vila gjorde susen. Nu skall vi pa jakt efter en frisor som grabbarna har sett. Vi skall kolla vad det kostar och eventuellt klippa haret kort,kort.

Horde om snon hemma. Se till att ni skottar bort den till vi kommer hem;-).

Halsar Storfiskarna

Ps Ingen Gotlanning annu. Sthlmare med stuga galler inte;-D