Den är ca 4 timmar lång - pjäsen av Lars Norén som maken jag och två av våra vänner bestämt oss för att se!! Undrar hur det ska gå? Vi förbereder oss med en god middag på restaurang "Italiano" i närheten av teatern. Förväntansfulla går vi runt hörnet till Dramatens lilla scen. Där det redan fullt med folk i kö till garderob och toaletter. Vi har platser på rad 4, som i praktiken visar sig vara rad 2, då det förstorat scenen och tagit bort två stolsrader. Stolarna är sitt vänliga, vilket ger en god start.
Nu kan pjäsen börja!
__________________________________________________________________________________

"SOM LÖVEN I VALLOMBROSA"
"Det är sommar och den stora familjen samlas som vanligt i skärgårdshuset. Semesterlivet puttrar på, men under ytan kokar det av förödande förälskelser som riskerar att splittra allt.
Ett år senare möts de igen.

Det är en tragikomisk, vacker och underhållande pjäs med vass dialog och en rad knivskarpa porträtt. Lars Norén är här tydligt inspirerad av Tjechov och skriver för en stor ensemble. Bland rollerna märks den pressade skådespelerskan Lena och hennes syster Sonia, den erkända dramatikern Olof och hans betydligt hippare kollega Samuel, samt den unga och mentalt sköra skådespelerskan Clara.

Här återförenas regissören Vibeke Bjelke med Stina och Ylva Ekblad efter succén med Kristina Lugns Idlaflickorna. Den centrala rollen som Olof spelas av Reine Brynolfsson. Värt att notera är också att Björn Granath spelar samma roll, Fredrik, som han gjorde i den uppmärksammade tv-versionen från 1995.

Pjäsens titel är ett citat från John Miltons Paradise Lost (1667).

I rollerna
Sonja Ylva Ekblad
Fredrik Björn Granath
Lena Stina Ekblad
Olof Reine Brynolfsson
John Iwar Wiklander
Gabriel Johan Holmberg
Samuel Hannes Meidal
Umberto Hans Klinga
Clara Marianne Vassbotn Klasson

Regi Vibeke Bjelke" (ur Dramatens hemsida)
_________________________________________________________________________________

Man märker inte att det gått nästan 4 timmar! Var tog tiden vägen? Det kunde gärna få hålla på ett tag till. Så vasst, så fyndigt, så skickligt spelat, underhållande och tänkvärt.
Heja ensemblen! Heja Lars Norén!
Avslutningen på pjäsen, som jag inte vill avslöja här var mycket speciell.