Jävlar va snö de är här uppe!! Danne o jag har gjort en 5 meter lång tunnel/snögrotta i vår stora snöhög utanförstugan. Jag hittade en katt som jag tänkt att kidnappa med hem om jag inte träffat på ägarna. De va tre barn som hade kattungen, först när jag såg den trodde jag den va hemlös. Den hade långa klor, va inte van vid människor, varekn märkt i örat eller hade halsband. Mega söt o den älskade mig redan från första stund. :)

Månd, tisd och onsd va underbart. Fint väder, me strålande sol och jag åker som en gud. Har massa skydd o är inte rädd för att slå mig. Försöker hoppa när jag kan och inte ramla i liften och jag lyckas med allt tills det blir torsdag!!!

Torsdagen andra åk går inte osm jag tänkt mig, jag kasar mig ner för en svartbacke för att inte dö, när jag tror jag är redo för att börja åka säger de stopp o jag dimper ner me bröstet o ansiktet före i snön. Nackspärren, brytna revben är ett faktum, okej nu överdrev jag lite men jag tappade andan och fick mega ont i nacken. Bättre blev de inte när min kära Danne försöker få mig att åka en genväg genom offpist i skogen. Jo jag tackar ja. Tur att man kan göra nån glad, svärfar Stig skrattade så han höll på att sätta snuset i halsen när jag höll på att köra in i alla träd. Nackspärren fick jag inte förrän under natten, därav ingen åkning på fredagen. Ligger däckad i sängen hela dagen förutom under min hälsokur i bastun.

Men ack den som ger sig, jag tänkte så här; de kan ju gärna inte bli värre. Så redo igen tidigt på lördagen o upp, efter fika pausen innan lunch kom räddningen. En mega stor snövall och ett helt ofrivilligt hopp gjorde att jag drog i än en gång. O tack för det, kotorna hoppade minsann till rätta igen o jag slipper ett besök hos kiropraktorn.

Sen va de dax för hemfärd. JARRIBA!!