Siam Reap, Kambodja
Lat N 13° 21,56', Long E 103° 51,27'
Idag: 31 °C (87.8 °F)
Vad sägs om den här konversationen över en skakig Skype lina igår. Hej det är Anders, var är ni? I Ankor Wat. Ankor Wat?! Vart är du? Ankor Wat. Ankor Wat? Ja vi är i Ankor Wat. Men vart är du? Ankor Wat. Ni kanske har hört talas om Ankor Wat i Kambodja. Jasså, NI är i Ankor Wat! Men det är ju jag också! Jaha, så ni bor bara 300 meter bort på samma gata. Det var en rolig överraskning . Vi hade ingen aning om att Anders Thorsell skulle vara här. Det visste han knappt själv heller för den delen. Det ingick nämligen inte i hans resplaner när vi sade hej då på Phuket för en månad sedan.
På förmiddagen åkte vi till Tonle Sap, sydost Asiens största sjö. Vi hade fått tips om att ta en titt på en jättemysig flytande by. Det var verkligen ett jättemysigt ställe! Det fanns så mycket fina och intressanta bilder ta, att vi fick nästa kramp i avtryckarfingret. Sådant här är såååå mycket roligare än gamla stenhögar.
Vi hyrde oss en egen båt med chaufför för 100 Skr. Han erbjöd till och med Bert att köra båten en stund, vilket han också gjorde. Den var tungstyrd som sjutton.
I den flytande byn bor 5 000 invånare, varav 3 000 är kambodjaner, 1 000 är vietnameser och 1 000 är muslimer.
Under regnperioden när sjön stiger flyttar hela byn två kilometer norrut, där det är risfält så här års. När torrperioden startar och vattnet sjunker undan flyttar de hela byn ut i floddeltat istället.
Byn har allt som en by med 5 000 invånare behöver. Här finns flytande skolor, gymnastiksalar , sjukstugor, kommunala inrättningar, rakstugor, järnhandlare, mataffärer, kyrkor - till och med flytande grishus !
De som bor här är väldigt fattiga. Det märks inte minst på hur de bor i sina små, vingliga bambuskjul . Vi behöver väl inte ens nämna att fisk tillhör basfödan här - gratis som det är. Trots detta finns inga tiggare här överhuvudtaget och folk är väldigt vänliga, skrattar och vinkar .
När ungarna ska ut och leka på ”gården” får de hoppa i sjön och simma över till grannen eller så hoppar de i sin stora diskbalja och paddlar över. Alla ungar vi såg paddlade runt i sådana baljor.
Käkade lunch två kilometer norrut , där den flytande byn brukar hålla till under regnperioden – innan vi satte av mot Phnom Phen. En nätt resa på 32 mil som tog oss fem timmar avverka på asfalterad väg. Det var stor skillnad jämfört de åtta timmar det tog oss att avverka 14 mil på skitvägen mellan Thailändska gränsen och Siam Reap.
Det är ett väl känt faktum att flygbolagen tar ut överpriser på sträckan Bangkok – Siam Reap. Elaka rykten säger att flygbolagen har ett finger med i spelet i att vägen mellan gränsen och Siam Reap är i ett så fruktansvärt uselt skick. Det låter väl inte helt otroligt när man sett hur den ser ut. Inget land kan väl låta en huvudväg förfalla så till milda grad utan anledning.
Idag: 31 °C (87.8 °F)
Vad sägs om den här konversationen över en skakig Skype lina igår. Hej det är Anders, var är ni? I Ankor Wat. Ankor Wat?! Vart är du? Ankor Wat. Ankor Wat? Ja vi är i Ankor Wat. Men vart är du? Ankor Wat. Ni kanske har hört talas om Ankor Wat i Kambodja. Jasså, NI är i Ankor Wat! Men det är ju jag också! Jaha, så ni bor bara 300 meter bort på samma gata. Det var en rolig överraskning . Vi hade ingen aning om att Anders Thorsell skulle vara här. Det visste han knappt själv heller för den delen. Det ingick nämligen inte i hans resplaner när vi sade hej då på Phuket för en månad sedan.
På förmiddagen åkte vi till Tonle Sap, sydost Asiens största sjö. Vi hade fått tips om att ta en titt på en jättemysig flytande by. Det var verkligen ett jättemysigt ställe! Det fanns så mycket fina och intressanta bilder ta, att vi fick nästa kramp i avtryckarfingret. Sådant här är såååå mycket roligare än gamla stenhögar.
Vi hyrde oss en egen båt med chaufför för 100 Skr. Han erbjöd till och med Bert att köra båten en stund, vilket han också gjorde. Den var tungstyrd som sjutton.
I den flytande byn bor 5 000 invånare, varav 3 000 är kambodjaner, 1 000 är vietnameser och 1 000 är muslimer.
Under regnperioden när sjön stiger flyttar hela byn två kilometer norrut, där det är risfält så här års. När torrperioden startar och vattnet sjunker undan flyttar de hela byn ut i floddeltat istället.
Byn har allt som en by med 5 000 invånare behöver. Här finns flytande skolor, gymnastiksalar , sjukstugor, kommunala inrättningar, rakstugor, järnhandlare, mataffärer, kyrkor - till och med flytande grishus !
De som bor här är väldigt fattiga. Det märks inte minst på hur de bor i sina små, vingliga bambuskjul . Vi behöver väl inte ens nämna att fisk tillhör basfödan här - gratis som det är. Trots detta finns inga tiggare här överhuvudtaget och folk är väldigt vänliga, skrattar och vinkar .
När ungarna ska ut och leka på ”gården” får de hoppa i sjön och simma över till grannen eller så hoppar de i sin stora diskbalja och paddlar över. Alla ungar vi såg paddlade runt i sådana baljor.
Käkade lunch två kilometer norrut , där den flytande byn brukar hålla till under regnperioden – innan vi satte av mot Phnom Phen. En nätt resa på 32 mil som tog oss fem timmar avverka på asfalterad väg. Det var stor skillnad jämfört de åtta timmar det tog oss att avverka 14 mil på skitvägen mellan Thailändska gränsen och Siam Reap.
Det är ett väl känt faktum att flygbolagen tar ut överpriser på sträckan Bangkok – Siam Reap. Elaka rykten säger att flygbolagen har ett finger med i spelet i att vägen mellan gränsen och Siam Reap är i ett så fruktansvärt uselt skick. Det låter väl inte helt otroligt när man sett hur den ser ut. Inget land kan väl låta en huvudväg förfalla så till milda grad utan anledning.
Dela med andra: 
Skriv kommentar