Tre av våra barnbarn är anmälda till den årliga "Sandslottstävlingen" i Falsterbo. Kvällen före ritar de en skiss och gör upp en plan om arbetsfördelning m.m. Farfar, farmor och moster lovar att serva med mackor, bullar och glada tillrop.
Sanddagen vaknar vi till ett tjutande i träden av storm och himlen ser misstänkt grå ut. Tunga skyar får oss att packa ner regn- och vindskydd. Ett stor parasoll att ha över skapelsens uppbyggnad. Alla får inte plats i den lilla minihyrbilen, men jag har ju min "gula vän", och cyklar i alla väder.
Som så ofta spricker det upp över "Näset". Himlen delar sig och molnen drar åt var sitt håll. Värmen blir påtaglig. Måste stanna och ta av vindjackan.
Barnen får sin plats ute på en revel och naturen är underbart vacker. Flagga med nr.1 sätter de ner på sin utmärkta plats. En timmes otålig väntan tills starstskottet går. Tuuuuut! Och igång med en väldig fart. Planen håller, och det blir det lilla "Samhället", som de tänkt sig att bygga. Kyrka, fyr, bondgård med nykrattade åkrar, slott med vallgrav och en vaktpost. Vilken iver och samstämmighet. De är ju ändå bara 7, 9 och 9 - kusinerna! :-)
Vi ligger under parasollet, som kom oss bättre tillhands. Hade glömt solhattarna hemm! En gång i halvtimman "hälsar vi på" med positiv feedback och annan feed för magarna. Jag håller tidskollen, och när det är en halvtimma kvar, är det dags, att röja det, som inte ska vara med. Nu är de emelllertid ganska trötta och ojämna i sin arbetsfördelning. Men de klarar det.
Prisutdelning........besvikelsen blir stor vid utebliven vinst. När man är i den "lilla åldern", har man stort självförtroende, och anser självklart man skall vinna (när försvinner det självförtroendet egentligen?)
Men skam den som ger sig. Alla tre får ny fart efter bullätandet, och vi får stanna kvar en timma till, trots, att stranden efter hand avbefolkas.
Men vad gör det, när ens barnbarn har roligt!