Det hade gått ut en varning om Tsunami igår, men vi hörde inte det. Istället för att använda sirenerna på tornen som finns uppsatta, åkte de istället omkring med bilar med högtalare på ön för att varna.
Eftersom vi har fönstret mot havet, hörde vi aldrig varningen. Personalen på vårt lägenhetshotell missade dessutom att knacka på vår dörr, eller också knackade de väldigt försiktigt, för vi hörde inget.
Det var först när vi fick ett mail från Per L som vi fick reda på att det hade inträffat en jordbävning och en tsunamivarning var utfärdad. Eftersom vi inte hade märkt något, trodde vi att det inte gällde Koh Lanta och la ut det på Resdagboken.
Efter att ha surfat runt på Aftonbladet och Expressen gick jag ner till receptionen för att fråga om dem visste något. Döm om min förvåning när jag upptäckte att receptionen var igenbommad och all personal var borta!
Då tog vi det säkra före det osäkra och tog oss upp på kullen som ligger intill oss, då var klockan ca 17:15.
Vi hade kunnat stanna kvar på vårt rum i och med att huset ligger 200 meter från havet och vi bor på andra våningen, men vi skulle få mer info om läget om vi tog oss till någon evakueringsplats.

Högst uppe på kullen fick vi komma upp på en terass på ett hus som några svenskar hyr. Vi var ca 30 personer på terassen, de flesta svenskar. I de andra husen runt om såg det liknande ut.
Efter hand fick vi lite olika uppgifter, bl.a. en felaktig om att vattnet hade försvunnit helt från stränderna på Phuket, efteråt visade det sig att vattnet hade dragit sig tillbaka ett 10-tal meter där.
Först fick vi reda på att en tsunami på ca 2 meter skulle nå Koh Lanta kl 18:30, därefter att en annan skulle komma 20:00. Vi satt däruppe och tittade ut mot havet och väntade.
Stämningen var lugn hela tiden.
Strax efter kl 20 fick vi besked om att faran var över och att vi kunde ta oss till våra hem igen.