Sri Lanka 17/2-07

Tillbaka i Negombo efter en 3-dagars tripp till öns sydspets.

Som jag skrev innan fick jag låna Fermins bil viket är en Mazda, de är ju så lika de japanska...

Med på resan var Maxi, som chaufför, guide och fixare. Han är 64 år och pensionär, men gillar och hjälpa till där det behövs. Han har jobbat med många olika saker. Mekaniker, kock, sjöman mm.

Det var ju 2 år sedan jag åkte sträckan med bil senast och det var bara två månader efter tsunamin. Mycket är iordningställt, men fortfarande är det mycket kvar att göra. Här och där står resterna av hus och båtar kvar.

En god lunch intog vi utanför Bentota vid ett litet trevligt guesthouse. Jag fick en stor portion jätteräkor medan Maxi åt mixade nudlar. Gott och till ett bra pris. I anslutning fanns ett spa med ayurvedabehandling. Ett trevligt ställe att tillbringa några dagar på, för den som önskar.

Strax innan solnedgången anlände vi Galle och hittade snabbt fram till fam. Candappa. Monica, gav oss en kopp te innan vi tre åkte för att besöka "mamman med de 4 pojkarna" Än en gång åkte vi de slingrande vägarna ut i djungeln. Efter att ha fått fråga oss fram kom vi dit. Sista 500 m fick vi gå i mörker uppför en ojämn stig. Till vår hjälp var fyra ungdomar med och visade vägen. När vi skulle ta oss ner till huset i en brant sluttning var snabbt hjälpande händer framme.

Mamman var hemma med sina söner och det glatt överraskade över att vi kom. Hon berättade om sin situation och hur tacksam hon var för den hjälp vi har gett henna. Fortfarande bor de under mycket knappa förhållanden. Den kan inte vara lätt att vara ensamstående mamma med fyra barn. Ingen föräldrapenning, inga barnbidrag, ingen barnomsorg... Den minsta, som var 8 mån. när de alla var nära att dränkas när tsunamivågen fyllde bussen de åkte i, var nu en pigg grabb. Han sprang omkring oss och visade stolt upp de leksaker vi har gett. Efter att överlämnat en sista gåva tog vi oss tillbaka i mörkret och åkte hem till Galle.

Dagen därpå gjorde jag en utflykt till Dondra Head, som är Sri Lankas sydspetts. Här finns också ett fyrtorn, som fartygen tar ut riktningen efter. Många båtar har passerat runt denna udde genom århundraden. Kanske också ett och annat från ostindiska kompaniet. Skulle vara kul och veta om det var några fartyg som stannade till här på Sri Lanka.

På kvällen gjorde vi ytterligare två besök hos "våra" tsunamifamiljer. Först kom vi till Nirashas hem. De hade fått ett nytt litet hus i en nyuppbyggd tsunmiby. Det var ca 40 kvadratmeter. Pappan kom hem efter en stund och de verkar ha kommit i ordning även om saknaden efter mamman är stor. Jag överlämnade vårt bidrag och sedan åkte vi till sista familjen och gjorde lika där. Alla är så otroligt tacksamma och även om vårt 2-åriga projekt nu är över, så hoppas jag att vi kan följa dem även i framtiden. DE kommer inte att glömma oss...

Igår var det åter dags att tacka Monica med familj för deras gästfrihet och hjälp. Vi åkte sakta vägen tillbaka till Colombo och stannade några gånger. Bl a besökte vi en Maskfabrik, där det handtillverkar de traditionella maskerna i alla möjliga skepnader. De har används i flera hundra år för både underhållning och djävulstro mm. Vi tittade även på nätfiske vid stranden. Se bilder...