I iskalla vindar tog farfar och jag med barnbarnet till den svenskaste av alla "Pepparkaksutställningen" på Arkitekturmuséet. 10-åringen, som bor i Barcelona, är på en veckas farmor- och farfarsvistelse, och vi tänkte det kunde vara kul, att "ta med sig" något svenskt till hans skola.

Pepparkakshus 2011
30 november 2011 - 8 januari 2012

Finns det några gränser för vad som kan byggas av pepparkaksdeg? Arkitekturmuseets Pepparkakshusutställning är sedan 1990 en kär tradition där teman som lusthus, metropoler, farliga förbindelser och hemlöshet skapat stort intresse hos våra besökare. Nu är årets tema är klart. Under rubriken ”Stolthet och fördom – Baka din egen stolthet och bränn några trista fördomar!” inbjuds alla att lämna bidrag. Med årets tema vill museet stödja arbetet mot mobbning och utanförskap som ett viktigt led i ett socialt hållbart samhälle.

För visst blir man snäll av pepparkakor?

Pepparkakor åts redan på 1300-talet och såldes förr som medicin. Än idag lever myten kvar att man blir snäll och glad av att äta dem. Årets tema är en central och angelägen fråga för många unga. Det handlar om att våga vara sig själv och vara stolt över den man är och där man kommer ifrån. Det handlar också om att motverka mobbning och utanförskap. Vi vill att pepparkaksbyggarna ska ställa sig frågan: Vad är du mest stolt över? Är det något hos dig själv eller platsen där du bor? (ur broschyren)

Ett vikitgt tema som gav upphov till intressant diskussion om vad det egentligen betyder, att vara dum mot en kompis. 10-åringen tycker vuxna i Sverige verkar snällare än i Barcelona, men att barn inte är lika snälla. Lite svårt för honom att få vara med i gruppen, eftersom han, trots sin goda svenska, inte kan "koden".
Blev en givande eftermiddag med köttbullestart på restaurang!