Stressar runt för att packa allt som ska packas. Sammanlagt fyra kappsäckar i varierande storlek ska hinnas med i dag. En för tre arbetsdagar i Umeå innan jag åker, en för tre arbetsdagar i Stockholm när jag kommer tillbaka, en för att flytta från en minlägenhet till en jättelägenhet i Umeå (ja, jag vet. Det kan verka lite onödigt att göra det precis när jag ska åka iväg men lägenheten blev ledig just nu och jag har ingen lust att betala dubbla hyror.) och en packning för 32 dagar i Peru. Den sistnämnda är den svåraste. Ryggsäcken är just nu helt full. Visserligen väger den bara lite drygt 10 kg men jag vill ha den lite tommare. Så nu blir det att packa upp, prioritera om, och packa ner igen.

Nervositeten sitter i kroppen och jag tror att det mest är den som gör mig stressad. Mest nervös är jag för att flyga så långt. Det är inte min favoritsysselssättning och jag har svårt att vara avslappnad. Men jag får väl säga som min, då 9-åriga dotter, man får inte låta rädslan hindra en från att göra det man vill.