Idag ska vi ut på en liten resa. Vi bokade taxi via hotellet i går kväll för att vara säkra på att hinna i tid till båten som ska ta oss från Ham Ninh till Ha Tien på fastlandet.. Men resan börjar lite knackigt. Taxin som vi beställt kommer lite sent. Det blir väldigt bråttom när vi visar biljetten som säger att vi måste vara på plats klockan 8. Föraren kör som bara den och tutar ännu mer än de gör vanligtvis, så vi är framme strax efter 8 men det är tillräckligt med tid innan båten går. Överfarten är lugn och båten flyter ovanpå vågorna. Överfarten tar cirka 1 1/2 timme.

Framme i Ha Tien, som är mer hektiskt än Phu Quoc promenerar vi en kort bit innan vi kommer till turistkontoret där vi söker om visum till Kambodja och bokar bussen till Phnom Penh. Det är några timmar att slå ihjäl innan bussen går klockan 14 så vi tar en tur runt stan och dess marknad samt äter en lunch innan det är klart med visum och för avfärd.

När vi sitter och väntar på bussen som ska gå från turistkontoret kommer två män på moped och vi skrattar och säger att det nog är oss de ska hämta vilket också visar sig stämma. Kvinnan vi köpt resan av förklarar att vi ska åka moped till gränsövergången för att sedan från den Kambodjanska sidan kliva på bussen till Phnom Penh. Ja, vad gör man??, jo det är väl bara att kliva på och åka med dessa män en ganska lång bit för att ta oss till gränsstationen så att den rätta resan kan börja.

Gränsstationen och passagen genom denna blir en lång pappersexercis, först för att passera ut från den Vietnamesiska sidan, sedan en liten åktur innan vi ska göra samma procedur på den Kambodjanska sidan, och nu kommer nästa överraskning. Som taget ur en filmscen från något korrumperad diktatur någonstans i världen så sitter två militärer och tittar på våra pass och frågar med myndig stämma vad vi ska göra här. Vi förklarar att vi ska åka buss till Phnom Penh och han skakar på huvudet och säger, no bus, no bus. Vi förklarar igen och vi har betalat för en bussresa till Phnom Penh och han släpper efter viss tvekan igenom oss. Men mycket riktigt finns det ingen buss när vi kommer förbi bommarna utan där står våra mopedförare och förklarar med teckenspråk, eftersom de inte kan någon engelska, att vi ska åka vidare med dem på moped så vi kliver på och fortsätter vår resa genom en landsbygd som känns som svenskt 30-tal, där man plogar åkrarna med oxar och hackar allt för hand. Vägarna är rödfärgad jord som dammar som fan, och standarden på dem är betydligt värre än norrländska tjälskadade vägar.

Mopedturen tar cirka 1 1/2 timme innan vi är framme i en by som heter Kampot. Vi hade nog redan funderat på om det var med dessa män vi ska ta oss ända till Phnom Penh men i Kampot börjar jakten efter en buss för den dagliga bussen till Phnom Penh gick för flera timmar sedan. Till slut lyckas de hitta en lokal minivan som ska till Phnom Penh som vi ska få åka med. Otroligt nedsmutsade tycker vi att det känns som högsta vinsten att få åka en buss med bara 4 passagerare förutom oss men tji vad vi bedrar oss. Bussen fylls upp med 20 personer plus chauffören och diverse packningar. Till detta så spelas det något band med vietnamesisk smörsångare på högsta volym. Jobbigt värre!!!

Resan slutar ändå med att vi kommer fram till Phnom Penh på kvällen och hamnar i den värsta tänkbara rusningstrafik. Det kryper fram och poliser visslar och vinkar fram och stoppar åt alla de håll. Vi hamnar dock på busstationen mitt i centrum och känner oss fruktansvärt bortkomna, men vi tar en Tuk Tuk för att ta oss till hotellet vi redan bokat via nätet. Vi visar vouchern med adress till hotellet och förhandlar om priset och gubben nickar och skrattar. Resan börjar och vi försöker hålla koll på gatunamn för att se om vi ser hotellet. Vi får syn på hotellet och förväntar oss att han ska vända för att komma på rätt sida men han fortsätter. Vi gör honom uppmärksam vart hotellet är men han pekar framåt och fortsätter bara. Till slut ber vi honom att stanna för att igen visa vouchern men inser då att han inte kan läsa. Tar honom med till en kille som sitter på trottoaren och visar honom lappen och han försöker få gubben att fatta vart han ska köra, så vi vänder och kommer tillbaka till det hotell vi pekade på från början. Äntligen framme. Det blir en välbehövlig dusch innan vi tar en snabb middag på hotellet och passar på att boka en rundtur av stadens sevärdheter till i morgon. Snart sussar vi så gott.