Tidig lördag morgon 9 september ger vi oss iväg mot Arlanda, jag (Gerd) och min sambo Hans. Med hemfärd den 23 september har vi tänkt njuta i 14 dagar i den Grekiska ö-världen.
Jag har bokat två flygstolar till Santorini i god tid i våras. Resan är min present till Hans som fyller 50 år den 22 september.
Det enda vi planerat är att ta oss till Amorgos så fort som möjligt efter att vi landat på Santorini. Så vi tar en taxi ner till hamnen för att invänta Blue Star-färjan till Naxos med avgångstid kl 16.00. Det är riktigt hett i solen så när vi väl ger oss iväg placerar vi oss på soldäck och njuter av utsikten mot Santorini, denna unika vulkanö.

Väl framme på Naxos har nu klockan hunnit bli 19.00.
Vi hittar ett rum för 25 EUR som får duga för natten. Det ligger centralt så att det blir enkelt för oss att ta oss till färjan morgonen efter. Vid biljettkontoret får vi veta att en extra färja är insatt till Amorgos pga blåsten som tilltagit i styrka. Vi väljer då snabbt bort Skopelitis Express för att istället åka med Dimitroula via Donoussa till Egiali på Amorgos. Visst, färjan är större men något rostig och ger ett skruttigt intryck. Vi får veta att den byggdes 1978 i Italien och nu körs av GA Ferries. Jag tycker den var charmig ändå och den tar oss säkert fram till vårt resmål. Dessutom på kortare tid än om vi hade valt Skopeletis.

När vi närmar oss Egiali känns det som om vi nått målet.
Äntligen sätter vi ner foten på denna omtalade ö.
Efter en god lunch och en blick på busstidtabellen ser vi att det finns flera timmar att utforska Egiali innan vi kan ta bussen till Katapola där vi bestämt oss för att bo under vår vistelse på Amorgos.
Stranden i Egiali inbjuder till ett dopp och senare på eftermiddagen sitter vi på bussen som tar oss vidare till Katapola över svindlande höjder på slingrande vägar.

Framme i Katapola möter Maria från Pension Amorgos upp. Eftersom vi redan kollat och vet att det är fullt på Eleni Rooms antar vi hennes förslag om rum och ångrar oss inte senare.
Vi bor i ett rum högst upp med stor takterrass och suverän service.

Väl installerade på hotellet vaknar då upptäckarlustan men till vår sorg har vindarna tilltagit ännu mer i styrka. Det sätter käppar i hjulet för oss. Vi, som tänkt hyra en moppe, inser att det vore livsfarligt att ge sig upp på höjderna på ön med kastvindarna som uppstår däruppe.
I två dagar solar vi på Maltezi Beach på andra sidan viken i Katapola där det är lä.
Njuter av sol med en bok och försöker dämpa upptäckarlustan bäst det går, men det går inget vidare.
Tredje dagen hyr vi moppe och ger oss ut ändå. Kofta på och det funkar någorlunda.
Åker upp till Chora, vidare ner till Agia Anna och bedåras av utsikten!

Så spännande att se hur den varma luften trycks upp mot bergen på Amorgos och bildar moln som sedan löses upp på andra sidan. På många ställen går vägen mitt på bergskammen och du kan se åt båda hållen. Det är otroligt vackert! Jag, som annars lider av höjdskräck, bemästrar den genom att ta mig fram på moppe. Bussen upplever jag känns värre.

Med moppen tar vi oss till den södra delen av ön och åker ner till Mourous Beach.
Vägen är mycket brant och håller för tillfället på att byggas om.
En vält arbetar med att pressa ner sand på vägen och det känns lite otäckt att möta de stora arbetsfordonen på väg ner.
Väl nere känns det värt besväret. Nästan vindstilla och det blåa vattnet inbjuder till solbad. Det är inte många turister så här i september och jag vet inte om det är lågsäsongen eller om det alltid är så, men på de flesta stränder möts vi av nakenbadare.
Vi upplever det lite besvärande faktiskt. Jag ber Hasse ställa sig i vattenbrynet så att ingen tror att jag vill fotografera någon utan kläder på.

Vi har nu bott in oss.
Dvs känslan infinner sig att här trivs vi, mår bra och bestämmer oss för att inte klämma in någon mer ö under vår ö-luff. Förutom Santorini som vi ska flyga hem ifrån.
Vi läser i tidtabellerna och ser att det går en liten färja, Nisos Thira, direkt från Amorgos till Santorini efterföljande onsdag.
Så vi bestämmer oss för att stanna och göra Amorgos grundligt.
Det har nu mojnat och vi tar moppen runt i byarna Tholaria, Potamos och Lagada på norra delen av ön. Vi njuter i fulla drag av denna ö som ger oss den unika upplevelsen av grekiskt vardagsliv så långt ifrån turism man kan komma.

Vi besöker klostret Panagia Chozoviotissa som ligger norr om Agia Anna. De många trappstegen upp till klostret känns i benen, höjdskräcken infinner sig och jag väljer att inte titta ner utanför stenräcket.
Det berättades av en munk att det bott 100 munkar där före 1900-talet. Det finns 65 rum så det fanns då inte sovgemak till alla, vilket innebar att dessa trappor trampades av munkarna dagligdags upp och ner. Hua!
Idag bor där 3 munkar.

Vi gillar lugnet i Katapola.
Hög mysfaktor finner vi på Bitsentzos där vi kan avnjuta en lunch och sedan sitta kvar och njuta av en bok en stund. Blir ett bra knep för mig som är på min första resa till Grekland som rökfri. Upplevde det kritiskt i början: Jaha, nu har jag ätit färdigt. Kan vi gå nu? Någon gång hände det faktiskt att jag lämnade Hasse där med notan. Det fanns ju inget roligt kvar efter maten när jag inte kunde röka. Men, det gick och det kommer att gå bra fortsättningsvis.
För varje rökfritt år har resan betalts sig på själva besparingen och det känns som Hej Grekland, här kommer jag, alldeles gratis!

Vi besöker också Restaurang Mythos som bjuder oss på Amorgos special-Raki som heter Amorgion. Vi enas om att den smakar som flytande pepparkaksdeg och köper genast en flaska att ta med oss hem. Mums!
En annan kväll går vi till Le Grand Bleu och ser Luc Bessons film Det stora blå som visas varje kväll, både i Katapola som Egiali. Kanske är det filmen som dragit hit de fransmän vi möter eller också är det möjligheterna till bra vandringar för vi ser många vandrarkängor på fötterna här. Min hälsporre sätter tyvärr stopp för de utflykterna för oss!

Vi stannar till en dag vid Agios Paulos för att bada.
Alldeles ensamma, bara vi på stranden och det klarblå vattnet!
Då och då tuffar en stånka-fiskebåt förbi. Kan man ha det bättre?

Framför allt njuter vi av de möten som sker så naturligt på en lugn ö som denna.
Förutom trevliga svenskar, möter vi en holländsk kvinna som är ute på en femveckorsluff.
Vi möter ett tyskt par som besöker Amorgos varje år fastän dem äger ett eget hus med strand på Ios. Dem klagar lite över att det går att stänga ute turister från deras strand från land men att stranden invaderas av båtar utifrån. Vilket i-landsproblem!

Dessutom ett engelskt par som vi delar takterrass med, även de ute på fem veckor. Vi suckar avundsjukt!
Vi uppskattar dessa möten så mycket. Det finns utrymme för möten på en lugn ö som denna. Det är ju fantastiskt att uppleva saker tillsammans med andra människor, med lika intressen på ett ställe som här.


Det är med sorg i sinnet som onsdagen infinner sig och vi måste lämna Amorgos.
Vi rycker upp oss och tänker på vackra Santorini och Hasses 50-årsdag.
Vi blir avvinkade av våra vänner i hamnen och tar oss med Nisos Thira över lugna vatten till Santorini. Ett annat svenskt par är med oss på resan och vi delar taxi upp till Fira (Thira), huvudorten på Santorini.
Vi bestämmer oss för att hitta boende var för sig och snart nog hittar jag och Hasse ett boende i Firostefani, hos Gaby Xagorari strax norr om Fira. Vi blir lovade ett rum till första natten för 40 EUR. Nästa dag kan vi byta mot ett med utsikt över Calderan som vi får betala 75 EUR/natt för. Rummet är stort, med kök, 3 bäddar och stor balkong som tyvärr inte är vår privata. Det gör inget för det visar sig att det inte är så mycket spring där ändå.

Vi njuter av utsikten och bestämmer oss för att välja restaurang till Hasses 50-årsdag på fredagen. Vi går ner i gränderna och blir fullständigt knockade av skillnaden från Amorgos. Här är mängder med turister även i september. Allt annat än lugnt och många butiker som säljer allt möjligt. Till mina onda fötter införskaffar jag faktiskt ett par nya sandaler för det visar sig vara ganska svårt att gå på de lavastenslagda gatorna även om det är vackert och de är lagda i mönster.
Vi reserverar ett bord på Archipelagos till fredagkvällen, som liksom Sphinx bredvid har den bästa utsikten och är lite flottare (tror vi).

Nästa morgon, torsdag, promenerar vi till torget för att ta bussen till Oia. Ett måste när man bor i Firostefani. Den proppas nämligen full med folk redan från start och kan därmed inte ta upp någon på vägen.
Lika mycket turister här som i Fira. Skockvis!
Med kameror i hand och t.o.m. märkta med klistermärken på tröjorna för att inte tappas bort i gruppen, som en dagisgrupp, och vi blir lite fnissiga åt det hela.
Vi kan inte riktigt ta så fina foton som på Amorgos, dvs. utan någon turist i vägen för kameran, men slås ändå av häpnad över denna fantastiska ö.
Det finns mycket vackert att fotografera! Vi kom hem med 200 bilder på våra 14 dagar!

Fredag morgon, hipp, hipp, hurra! Hasse fyller 50 år och dagen går i sakta mak. Vi har bestämt att promenera lugnt i Fira, samt sitta på balkongen och njuta av utsikten och skåla mellan telefonsamtalen som kommer till Hasse från släkt och vänner.
Till kvällen går vi till Arhipelagos och äter ljuvligt gott. Det var gott, flott och solnedgången bedårande vacker. Solen går ner bakom Thirassia, inte ner i havet som i Oia men det var vackert ändå.

Sedan vandrar vi i gränderna och trängs lite bland folk.
I varje gränd finns fem juvelerare efter varandra och vi undrar vilken typ av människor som kommer hit. Vi ser de många kryssningsfartygen, vi ser japaner och hör amerikaner. (Lägg märke till skillnaden på ser/hör) Det finns köpstinna turister konstaterar vi.
Hur som helst, våra pengar är slut så jag nöjer mig med att titta på de vackra smyckena. Grekiska ringar är riktigt snygga och jag undrar vad färgerna, rött, blått och grönt står för. Jag menar, det måste betyda något eftersom de färgerna återkommer. Glömde att fråga på plats.
Så nu måste jag återvända för att åtminstone få svar på den frågan.

Ni vet, ett äpple om dagen, en grekisk ö varje år, inget annat slår!

Hälsningar från Gerd och Hans