Söndag 7 September 2008 - Helsingborg
Resealbum: Gillas Rhodos september 2008
Nybokning
Jag har gett mej på att lägga in den här gamla bloggen till resan vi gjorde till Rhodos i september. Den skrev jag när vi precis hade köpt resan. Det kan kanske vara kul, att läsa om våra gamla minnen från förra gången vi var där. Jag har alltså fuskat med datumet. Fy skäms!!!!
I dag var vi på Resia och bokade en resa till Rhodos stad i maj-juni. Den resan blir istället för vår Kosresa som gick om intet i höstas. Vi ska bo på hotell Agla, som ligger bra till, enligt B. Han bodde där en gång på -70-talet.
Vi var på Rhodos tillsammans 1981. Då bodde vi på hotell Konstantin i närheten av Mandrakihamnen. På den tiden var det mest sol och bad, som gällde. I dag kommer vi att titta närmare på museer och dylikt också.
Ett par roliga händelser kan jag berätta från den gången.
B. fick för sig en dag, att vi skulle hyra varsin vespa och köra ut utanför stan och ner mot Lindos. Han var envis, att vi skulle ha varsin vespa, men jag hade ju överhuvudtaget inte kört en moped ens en gång i hela mitt liv. Hans vilja vann, så vi hyrde två automatväxlade vespor. Den vespan, som jag fick som min, hoppade till för varje gång, som den växlade upp i en högre växel. Det kändes verkligen obehagligt. B skulle köra i förväg för att visa vägen. Jag såg inte vart han tog vägen, för han hade kört in på en parkering, för att jag skulle träna där ett tag, innan vi skulle fortsätta. Han fick syn på mig och ropade, så jag styrde in dit. Jag berättade för honom, att vespan hoppade och då bytte vi fordon.
Sen körde vi ut genom stadsporten och skulle ut på landet. B visste ju vägen, sa han, så han körde till höger upp i en liten gata. Där kom han underfund med att det var fel, så han vände på en femöring och det skulle jag också göra. Men, det kunde inte jag utan körde rakt in mellan hjulet och hjulhuset i en parkerad bil med framhjulet på vespan och där satt jag fast. När jag sen skulle backa ut gjorde jag fel och gasade, så jag åkte bara längre in i hjulhuset på bilen. B skrattade så han tjöt. Jag kom så småningom underfund med hur jag skulle göra och kom därifrån med blotta förskräckelsen.
Men vi kom inte till Lindos utan till bland annat Anthony Quinns bay. Det var en rätt brant backe ner till stranden. Backen var bara grusbelagd, så den var svår att komma ner för och även upp igen. Vi hade beställt en frukostkorg med oss från hotellet, så vi åt goda grejor där. Det var bland annat frukt och andra godsaker. Vi fick sen dra våra vespor upp för backen, så brant var den.
Senare längre ner mot Lindos, tog vi till vänster mot en ny strand genom oliv- och fruktodlingar. Det var en mycket fin strand. Falirakistranden hette den visst och vi badade och hade det skönt. Det ar nästan ingen där förutom vi två. Så kom det en utflyktsbåt med massor av passagerare, så vi snodde oss upp till tavernan, som låg vid stranden, innan de hann dit. Där beställde vi varsin sjötunga med sallad till. Vi drack en ½-flaska Lindos vitt vin till maten.
Ytterligare ett minne: Receptionen var mycket stor och pampig på hotellet. Vid ett tillfälle fick jag bråttom till toaletten, när vi kom utifrån, så jag gick ner för trapporna till källarvåningen, där toaletterna låg. När jag gick upp för trappan igen, såg jag att B just gömde sig bakom en av pelarna. Jag gick rakt fram och slog båda armarna runt pelaren, för att krama om honom. Det var bara det, att bakom pelaren stod inte bara B utan en jättestor kaktus också. Mina händer hamnade alltså mitt i kaktusen, så jag fick massor av taggar i mina händer. De gick inte bort på flera dagar, utan jag fick plocka taggar flera dar i rad. Det stacks ordentligt. Men vi fick oss ett riktigt gott skratt.
B slog vad med mig en gång att han skulle komma först upp på rummet, så vi tog varsin hiss upp. När han kom upp, satte han sig utanför vårt rum och lutade sig mot dörren och väntade på mig. Han kunde inte begripa varför jag aldrig kom. Men plötsligt öppnades dörren bakom honom och en dam klev ut. Han hade åkt upp en våning för lite. Ja, vi har alltid roligt på våra resor, för det händer nästan alltid helt oväntade saker.
Hälsningar från Gilla
I dag var vi på Resia och bokade en resa till Rhodos stad i maj-juni. Den resan blir istället för vår Kosresa som gick om intet i höstas. Vi ska bo på hotell Agla, som ligger bra till, enligt B. Han bodde där en gång på -70-talet.
Vi var på Rhodos tillsammans 1981. Då bodde vi på hotell Konstantin i närheten av Mandrakihamnen. På den tiden var det mest sol och bad, som gällde. I dag kommer vi att titta närmare på museer och dylikt också.
Ett par roliga händelser kan jag berätta från den gången.
B. fick för sig en dag, att vi skulle hyra varsin vespa och köra ut utanför stan och ner mot Lindos. Han var envis, att vi skulle ha varsin vespa, men jag hade ju överhuvudtaget inte kört en moped ens en gång i hela mitt liv. Hans vilja vann, så vi hyrde två automatväxlade vespor. Den vespan, som jag fick som min, hoppade till för varje gång, som den växlade upp i en högre växel. Det kändes verkligen obehagligt. B skulle köra i förväg för att visa vägen. Jag såg inte vart han tog vägen, för han hade kört in på en parkering, för att jag skulle träna där ett tag, innan vi skulle fortsätta. Han fick syn på mig och ropade, så jag styrde in dit. Jag berättade för honom, att vespan hoppade och då bytte vi fordon.
Sen körde vi ut genom stadsporten och skulle ut på landet. B visste ju vägen, sa han, så han körde till höger upp i en liten gata. Där kom han underfund med att det var fel, så han vände på en femöring och det skulle jag också göra. Men, det kunde inte jag utan körde rakt in mellan hjulet och hjulhuset i en parkerad bil med framhjulet på vespan och där satt jag fast. När jag sen skulle backa ut gjorde jag fel och gasade, så jag åkte bara längre in i hjulhuset på bilen. B skrattade så han tjöt. Jag kom så småningom underfund med hur jag skulle göra och kom därifrån med blotta förskräckelsen.
Men vi kom inte till Lindos utan till bland annat Anthony Quinns bay. Det var en rätt brant backe ner till stranden. Backen var bara grusbelagd, så den var svår att komma ner för och även upp igen. Vi hade beställt en frukostkorg med oss från hotellet, så vi åt goda grejor där. Det var bland annat frukt och andra godsaker. Vi fick sen dra våra vespor upp för backen, så brant var den.
Senare längre ner mot Lindos, tog vi till vänster mot en ny strand genom oliv- och fruktodlingar. Det var en mycket fin strand. Falirakistranden hette den visst och vi badade och hade det skönt. Det ar nästan ingen där förutom vi två. Så kom det en utflyktsbåt med massor av passagerare, så vi snodde oss upp till tavernan, som låg vid stranden, innan de hann dit. Där beställde vi varsin sjötunga med sallad till. Vi drack en ½-flaska Lindos vitt vin till maten.
Ytterligare ett minne: Receptionen var mycket stor och pampig på hotellet. Vid ett tillfälle fick jag bråttom till toaletten, när vi kom utifrån, så jag gick ner för trapporna till källarvåningen, där toaletterna låg. När jag gick upp för trappan igen, såg jag att B just gömde sig bakom en av pelarna. Jag gick rakt fram och slog båda armarna runt pelaren, för att krama om honom. Det var bara det, att bakom pelaren stod inte bara B utan en jättestor kaktus också. Mina händer hamnade alltså mitt i kaktusen, så jag fick massor av taggar i mina händer. De gick inte bort på flera dagar, utan jag fick plocka taggar flera dar i rad. Det stacks ordentligt. Men vi fick oss ett riktigt gott skratt.
B slog vad med mig en gång att han skulle komma först upp på rummet, så vi tog varsin hiss upp. När han kom upp, satte han sig utanför vårt rum och lutade sig mot dörren och väntade på mig. Han kunde inte begripa varför jag aldrig kom. Men plötsligt öppnades dörren bakom honom och en dam klev ut. Han hade åkt upp en våning för lite. Ja, vi har alltid roligt på våra resor, för det händer nästan alltid helt oväntade saker.
Hälsningar från Gilla
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
God Jul och Gott Nytt År. 11 år sedan |
Sköldpaddor som gör sköldpaddor. 12 år sedan |
Musik och dans på Scalini. 13 år sedan |
Rundresa genom Skåne och Halland. Utflykt i det blå. 13 år sedan |
Nytt rekord i besöksantalet. 13 år sedan |
Gunn-Britt
Marianne
Jag tycker att det som oväntat händer när man är ute och reser, är det som många gånger blir till guldkorn när man kommit hem! Ha det gott.