Äntligen har jag dammat av min älskade resväska. I 10 månader har den varit gömd, men inte bortglömd, i vår skrubb bakom köket.

När jag fyllde 14 år fick jag min första egna resväska som jag minns. Då skulle jag till Torque, England på språkresa. Den väskan hade jag i många år, men efter en tripp till Florida år 2002 hade den fått utstå aldeles för många smällar. Jag önskade mig en ny resväska och denna gång visste jag precis vad jag ville ha! En tålig bag som kunde rullas, men även bäras på ryggen när det behövdes. Jag fann min älskade väska på Peak Performance i Karlstad.

För mig börjar en resa redan vid planeringsstadiet och bokningen. Detta kan vara långt innan själva avresan. Men när resväskan äntligen åker fram är det mycket, mycket nära och då kommer även den första ”resfebern”. Härligt och spännande! Denna gång ser vår packning annorlunda ut mot hur det brukar vara. Ett skidäventyr som inkluderar mycket packning i form av utrustning. Nu vill vi inte glömma något väsentligt samt inte mista någon av väskorna eller skidorna på vägen. Jag brukar aldrig vara orolig över att min väska inte ska komma när jag väl är på resans destination, ”det löser sig alltid-lite badkläder hit eller dit spelar ingen roll". Men denna gång spelar faktiskt vår packning ganska stor roll. Det kommer vara flera väskor med olika delar som passar samman. Mister vi en, hjälper det inte så mycket att vi får de andra.

Jag har aldrig blivit av med en väska vid utresa och hoppas att det fortfarande får förbli så efter att vi har landat i Salzburg på lördag.