Long 34 09 E Lat 36 28 N

Bara farmor och farfar i huset är uppe när vi mullrar igång. Det är fin väg längs havet, många små samhällen med hotell på ena sidan vägen och strand på den andra. Vägen slingrar sig upp och ner bland kustbergen, det är tallskogar precis som i Sverige, bara att barren är längre. Det är förmodligen på grund av sådana här vägar som man bygger motorcyklar, det är hjärtligt roligt att köra, och vackert. Havet dyker upp bakom kurorna i olika vinklar och från olika höjd.

En man som bor i ett litet skjul med sin familj stannar oss och undrar om vi kan hjälpa honom att fylla luft i framhjulet till hans motorcykel. Bert pumpar och hans fru lagar till Turkiskt kaffe och bjuder på.

En större ort är Alanya, det är en typisk charterturistort. Vi stannar för en fika och för att komma undan regnet, matsedeln är på Turkiska, Engelska, Tyska och Finska. Kyparen pratar Svenska med oss och ställer fram en Svensk flagga på bordet. Det är inte många turister här ännu, säsongen börjar på allvar om ett par veckor.

Vi fortsätter de sista 15 milen till Antalya, centralorten med flygplats här längs kusten. Efter att ha yrat runt i stan efter något vettigt ställe att bo på, och passerat ett femstjärnigt lyxhotell 3 gånger, så ger vi upp och tar in där. Dyrt, men inte så fruktansvärt dyrt som det skulle vara när säsongen kommer igång.

Vi snyggar till oss och går ut för en en riktigt bra middag. Cyklarna får bo ute, men på en mycket väl bevakad parkering.