Dagen var vikt till västra stranden och vi började med ett stopp vid Memnonkolosserna, eller vad som egentligen är entréstatyerna till farao Amenhotep III’s dödtempel. Utgrävningarna var i full gång och det kliade litet i arkeologinerverna på maken att passera dem så nära. Templet skall på sin tid ha varit större än Karnak, och tanken är svindlande.

Eftersom jag sett stoderna flera gånger och det inte gick att ta sig in på utgrävningsområdet, passade jag på att snacka litet med säljavdelningen. Förgäves försöker de sälja sjalar och figurer till snabbt flyende och ojämt spridda skurar av turister på mellanlandning på väg till Konungarnas dal. De har fel taktik, det vet vi ju alla. Jag sålde två katter och en sjal bara för att bevisa min tes. Fast det var litet sorgligt också. En liten 10-årig skolkande tjockis säljer flåsande en vit sjal till mitt sällskap, men sänker själv priset när de kommit överens om köpet. Vi måste protestera. Vår guide får förklara det dåliga i idén. Grabbarna bredvid skrattar, och jag har plötsligt fullt upp med att försökta vifta undan en önskan att nypa vår lille försäljare hårt i den där tjocka kinden och pussa på dom riktigt ljudligt, smack smack. Var kom det ifrån?

Tydligen är familjen Hennessy en stor sponsor av företaget att rädda Memnonkolosserna åt eftervärldens otack. Vi gör en mental notering om att beställa congnac i hotellbaren vid eftermiddagens återkomst. Det är inte varje dag man kan dricka sig till bevarandet av ett av världens 100 mest hotade monument. Skål!