Himlen är ljusrandig av skyar, och där borta i horisonten över Danmark skymtar jag kolsvarta moln. Jag beger mig ut på min långpromenad helt själv i stilla mak. Över Flommen - ängarna där kossorna betar och samtidigt vadar i sjöarna som bildats av regnvatten. Njuter av dofterna av ängsblommor, ljung, kråkbär och gräs. Där framme förbi broarna skymtar jag havet och det pirrar längtansfullt att få gå barfota i sanden och kanske, kanske än en gång snubbla över en bärnsten, havets guld.
Havet är kallt men stilla. Små små vågor kluckar vid kanten och revlarna ligger tydliga och klara i det blågröna vattnet. Jag drar djupt in andan och, sträcker ut armarna mot allt det blåa där havet möter himlen. "Ge mig kraft att klara den kommande vintern" , mediiterar jag