MAT OCH VANDRING I BYN

Komna tillbaks till huset, var det dags för mat igen! Jag kom på att dessa kineser är i ett visst avseende rätt lika oss skåningar! Go´ er mad å mö´en mad i rättan tid!!! Nu var det dags för en tolv rätters middag igen, och jag passade på att gå ut i köket och titta på hur detta gick till.

Till min förvåning ,fanns inte en kvinna, inom kökets fyra väggar, bara män!! Jag fick full insyn i hur det gick till att laga dom, skulle det visa sig, mycket välsmakande maträtterna. Torkat kött, rökt kött, färskt kött, fisk av alla de slag kombinerat med diverse grönsaker, anrättades på många olika sätt. Jag hade fullt sjå att hänga med i svängarna! Men kul hade vi, fast min kinesiska är väldigt undermålig!
Grand de finale kom!! Själva ätandet av dessa rätter. Ja, vad ska jag säga? Helt underbart gott! Och vi sköljde naturligtvis ner med brännvin och lite öl.

Dagen efter, med en liten kopparslagare sittande på mina axlar, så skulle vi åka till en närbeliggande stad , för att shoppa.
Vädret denna dag var uruselt, småregn och med en kall vind yrande runt husknutarna! Vi vandrade sakta längs affärsstråken och tittade på utbudet. Stadens invånare köpte tydligen mycket mopeder och motorcyklar för det fanns massor av affärer som sålde dessa. Jag frös lite om fingrarna så jag smet in i en handsk och mössaffär för att inhandla ett par stickade vantar. Jag fastnade för ett par svarta men när jag skulle betala dessa stoppade Xiao mig resolut! Han skulle betala, inget annat kom på tal!!!! Det var inte lönt att protestera, detta fick jag uppleva fler gånger. Jag förstod, att om man var gäst i ett kinesiskt hem, så hade de ansvaret för ens välbefinnande och att man blev mycket väl omhändertagen!!

Inklämt mellan några slitna husgrupper hittade jag vid vår vandring en biodlare som hade ställt upp sina kupor för vinterförvaring där. Genom min tolk fick jag förklarat för denna gentleman att jag också var biodlare och att jag gärna ville titta på hans bi. Han öppnade välvilligt en del kupor så att jag kunde se hur min kollegas bi hade det. Han sålde precis som vi här hemma, honung på glasburk, men även i coca-cola flaskor!!! Nöden har ingen lag! Han sålde även honung för skönhetsbruk! Honung som ansiktskräm!!! Fåfängan är stor även i Kina. Detta är kanske en affärside´att ta hem till Sverige?? Nå väl efter diverse artigheter tog vi hjärtligt farväl av varandra och vi gick vidare.

Efter att ha tittat igenom de flesta av stadens affärer styrde vi kosan hemåt, och det runda bordet med alla läckerheterna! Det blev inte så mycket dricka denna kväll, för nästa dag så skulle vi åka hem till Jingzhou igen.
Färden hem gick med lokalbuss, med allt vad detta innebar. Om man har någon regel för max antal passagerare på bussar i Kina, så var detta antal vida överskridit på denna buss.

En rätt så rolig grej, fick jag syn på under denna färd. Bilar som inte hade någon fungerande vindrute defroster, satte helt enkelt ett brinnande stearinljus i framrutan!!! De ni!!!! Enkelt, och fungerande, men kanske inte trafiksäkert??
Efter drygt nio timmars bussresa, var jag hemma igen på Jingzhou hotell. Trött slängde jag mig i sängen och försökte smälta alla intrycken från min resa.