Äntligen Luxor! Vi gick ut starkt med en heldag i Luxortemplet och promenerade sedan hemåt längst Kornichen, eller rättare sagt en trappa ned utefter den nya strandpromenaden. Efter gatloppet förbi alla kaleschförsäljare och opportunistiska nya vänner på vägen till templet, styrde vi med beslutsamma steg kosan nedför ett par trappor och hamnade i ett ingenmansland.

Promenaden som slickar nilkanten hela vägen till Luxormuseet håller precis på att rustas upp och var oändligt ödslig. Fladdrande för vinden sitter plasten fortfarande kvar på de nya gatlamporna i sekelskiftesstil, och inte en människa i sikte. Man känner sig långt borta från trafiken som dundrar fram längst med Corniche el-nil, men det känns ändå befriande efter en utmattande heldag bland ruiner. Tillbaka på hotellet lyxar vi med en bastu och skrubbar oss rena från sot och damm medan små rännilar av svart vatten ringlar sig fram i ormliknande mönster över duschgolvet.

.