Roll call 06:30. En mycket vacker morgon vid Nilens östra strand. Morgonsolen bakom träden lyser upp berget på västra stranden.

Buss till Konungarnas dal på västra stranden. Trots den tidiga timmen återvänder redan turister från dalen.

Jag väljer att gå in i Ramses IX's kammare först. Det är en väl utsmyckad och lång gravkammare.

Därefter Tutmosis III's gravkammare som jag vill säga är ett måste här. Han gömde sina kvarlevor väl, kring 1450 f Kr, men misslyckades förstås. För att ta sig till öppningen går man uppför en smal och mycket brant trapp på 25 meter i en smal ravin, vidare 20 m, sedan brant nerför kanske fem meter, in i berget, samt vidare längre in och ner. Man kommer till en kammare på säg fem gånger tio meter. Man är nu säg 30 meter in i berget. Men det är inte slutet. Till vänster finns ännu en smal och brant trapp ner till en något större kammare. Nu till det mest häpnadsväckande: här står faraons sarkofag i granit, på x antal ton och man kan bara undra hur de fick den dit.

Det är inget för klaustrofobiker att gå in i Tutmosis III's kammare, och har man extrem höjdskräck kan man också ha mindre problem. En tjej före mig på väg ner i ravinen hade höjdskräck och tyckte inte om det. Gångarna inne i berget är mestadels trånga och låga. Man får huka sig. Det är extremt dålig, kvalmig luft. Det är varmare än utomhus, åtminstone på morgonen, detta trots ett antal fläktar som placerats ut; det finns självfallet bara en öppning och inget drag. Och skulle du få panik är sannolikheten stor att du har folk i vägen. Det finns inget utrymme för passage.

Jag tog sedan en snabb vända i närmaste faraokammare, vilken det var är jag osäker på nu, för att sedan gå in i Tutankhamons kammare. Detta innebar minst en kvarts väntande. De tillåter endast 5-10 pers samtidigt i själva graven. Kammaren är två-delad och mycket liten och ligger bara en kort trapp ner. Tutankhamons mumie, ca 150 cm lång, med moderna linnedukar täckande hela kroppen förutom huvud och fötter, ligger uppställd i första delen av rummet, medan tidigare nämnda kroppsformade guldbeklädda sarkofag (nr 2 i ordningen) är uppställd på originalplatsen för de sex lådorna och mumien.

Jag kan ju berätta att arbetet med faraonernas gravkammare pågick under hela tiden som de var vid makten. När de dog skyndade man sig med att färdigställa så gott man kunde för att sedan begrava faraon. Därför är det lätt att förstå att varför Tutankhamon, med allt guld och alla tusentals artefakter, trycktes in i en liten grav, när man betänker att han regerade i endast elva år (han dog 19 år gammal). Detta medan t ex Tutmosis III, med sin utarbetade grav, reagerade genom sin faster i 18 år (han var barn när han blev farao) och sedan ca 30 år efter det tror jag. Den tredje faraograven som jag gick in i hade i sin tur en lång rak tunnel och en kammare med sarkofag längst in, men endast början av tunneln färdigställts och var dekorerad. Övriga väggytor var grovhuggna.

Fotografering ej tillåtet inuti gravarna.

Vidare till Hatshepsuts tempel. Hatshepsut var Tutmosis III's faster (och fru?). Templet ligger på andra sidan berget mot Tutmosis III's gravkammare. Templet är tillägnat kärleksgudinnan Hathor. Riktigt maffigt tempel, mycket vackert på avstånd, placerat mot den höga bergväggen och delvis uthugget i berget för övrigt.

Vi passerade sedan Memnon-stoderna. De ligger närmare Nilen, men alltså fortfarande på västra stranden, i Thebe.

Bild: I stora hypostylhallen i Karnak-templet.

På eftermiddagen åkte vi till Karnak (östra stranden av Nilen) som är helt enastående. Jag hade sett fram emot Karnak mer än pyramiderna och det var helt klart det bästa på resan. Sedan, några kilometer bort, Luxor-templet.