De pelagiska öarna är en italiensk ögrupp i Medelhavet mellan Malta och Tunisien. Ögruppen består av Lampedusa, Conigli, Linosa och Lampione. Öbefolkning på Linosa lever på turism, sardinfiske (och tvättsvamp) och konserveringsindustri. Närmast intill Linosa ligger Lampedusa.

Linosa har en area på 5,4 kvadratkilometer vilket motsvarar ungefär halva ytan av Fårö intill Gotland. Linosa tillhör en italiensk kommun (Lampedusa e Linosa), som är en del av en siciliansk provins, är hyfsat bördig trots att ön ofta har brist på färskvatten. Ön har cirka 450 invånare.

Linosa är en vulkanisk ö med flera kratrar varav Monte Vulcano (195 meter hög) är den mest framträdande.

Under de puniska krigen använde romarna Linosa som militär bas. Fortfarande finns kvar lämningar av 150 cisterner för vatten. Efter romarna kom i ordningen: saracener och därefter var ön kontrollerad av norman, angevin och aragonese.

Ön var övergiven under en period fram till år 1843 då Ferdinand den 2:e beordrade riddaren Bernardo Maria Sanvinsente och några anförvanter att kolonisera Linosa. De steg i land den 25 April 1845.

Under andra världskriget landsteg en brittisk styrka och de körde iväg en italiensk garnison den 13 juni 1943.

Ön förblev en bortglömd avkrok ända fram till 1970-talet då turismen växte fram och vissa tekniska landvinningar under 60-talet gjorde det enklare att bo på ön. Den första telefonlinjen öppnades 1963, första elverket stod klart 1967. Första skolan med en vårdcentral byggdes 1968. År 1983 anlades en avsaltningsanläggning som kunde tillgodose ön med färskvatten.

Kjell Meyer