Julklappsutdelning. Slackar, spelar Nintendo Wii. Tony och Chrissie åker hem till pappan. Susan fixar julskinka, amerikanska versionen.

(Påminn mig om att skaffa Nintendo Wii när jag kommer hem. För övrigt svårt att få tag i konsoller fortfarande nu ett år efter lansering, åtminstone till jul.)

Några kompisar till Tony kommer över. Vi spelar mera Wii samt ett sällskapsspel, Apples to apples. Himla roligt! Det var länge sedan jag skrattade så mycket faktiskt. Det verkar som att den svenska versionen heter Lika som bär. Man delar ut sju kort (röda) med substantiv till var och en. Det finns också en hög med bestämningar (gröna). Man turas om att vara "domare", motsols. Domaren visar översta gröna kortet. De andra ska då välja ett av sina röda kort, relativt matchande, och lägga mitt på bordet, upp och ner, så att domaren kan samla in dem anonymt. Domaren ska sedan välja ett av dessa röda kort, som denne anser matcha bäst av någon anledning, och den spelare som la det på bordet vinner det gröna kortet (det motsvarar en poäng, och man spelar till sju; man fyller på med röda tills en spelare nått sju gröna).

Så, domaren kanske presenterar "tunn" och tre spelare väljer spilld mjölk, Darth Vader respektive kalla kriget. Nu är det ju så poängräkningen gör att man väljer kort som man vet att just den här domaren kommer att välja, beroende på hur man känner den personen, vilken humor spelaren har. Han/hon kanske anser att kalla kriget var tunnt :) Kombinationerna blir korkade, det är det som är det roliga. Samt, poängräkningen gör ju också att domaren kan vilja försöka lista ut vem som lagt vilket kort, för att inte öka poängen hos en motspelare.