Kwangju är också känt för de demonstrationer mot militärregimen som ägde rum i maj 1980. Protesterna trycktes ner våldsamt. Militären sköt med maskingevär rakt in i obevapnade folkmängder. Hundratals dog.

Jag går idag en vända till May 18 Memorial Park, där ett monument finns till minne av de som dog under demonstrationerna i 1980.

Planen var att lämna stan och landet idag men det blir imorgon i stället.

Sydkorea är inte med i den annars mycket användbara boken om etikett i världen, som jag fick av Tina när jag lämnade Sverige. Så, om jag ska sammanfatta själv ...

Man dricksar inte. Det chansade jag på, efter erfarenhet av Japan, där man inte dricksar heller. Betalning på restaurang sker på samma sätt i båda länderna. Man får räkningen direkt efter att man fått maten, och man betalar vid en kassa vid utgången när man går därifrån.

Tar man en taxi verkar det accepterat att runda av uppåt.

(För övrigt, i Tokyo provade jag ändå att dricksa första gången jag åt ute. Jag lämnade några mynt på bordet när jag gick. Nu hade jag glömt mobilen vid bordet, och när jag är på väg tillbaka möter jag en i personalen som bockar och bockar och bockar och räcker fram händerna med mina mynt -- så svårt är det.)

I Japan använder man båda händerna när man ger eller tar emot något. Det är verkligen genomgående. Nästan alla gör det. I Korea har man en liknande vana. När man räcker över något i höger hand håller man lätt med den vänstra handen under högra underarmen. Samma sak om man häller upp ett glas åt någon. Är en kassaapparat och annat i vägen kan en kassörska ha vänsterhanden nästan uppe i höger armhåla.

I de allra flesta fall får man ätpinnar gjorda av rostfritt stål i Korea. Ibland får man träpinnar som återanvänds. Engångspinnar är ytterst sällsynt. Personligen föredrar jag träpinnar för de erbjuder bäst grepp. Det är inte lätt med stål när man blir kladdig för att man dessutom äter med fingrarna. Men, koreanerna verkar stolta över att ha återanvändbara bestick och inte slösa på trä som japanerna.

Man tar av sig skorna i entrén. En kvadratmeter av golvet vid dörren är avsedd för skorna, medan resten av rummets golv är upphöjt fem-tio centimeter. Så här var det på vandrarhemmet i Seoul, och gästhuset och alla andra kontor i den korridoren, samt på mina tre hotell i Kwangju. Vissa restauranger har avdelningar där man sitter på golvet vid ett lågt bord, och oftast ska man ta av sig skorna för att sitta vid dessa bord.

Många golv i Korea är uppvärmda. Funktionen har funnits länge, i hundratals år, medan tekniken förnyas. Golven i hotellrummen i Kwangju var uppvärmda. Det kan vara riktigt skönt.

Servitriser som tar beställning vid bordet går ner på huk eller till och med på knä, och tittar upp på en, medan man pekar på menyn och beställer.

Tjejer som är goda vänner går i armkrok på stan. Det är inte bara två, det kan vara tre-fyra i bredd.

Caféer, coffee shops, är oerhört populärt. Det är där folk hänger. Och medan det finns ett lätträknat antal gäster klockan 11, är det nästan full klockan 23. Butiker har också öppet till 21-23 på kvällen, åtminstone där jag varit i Seoul.

Munskydd ser man men det är inte vanligt, kanske 1 på 250. Kvinnor säg främst 40+ kan man se använda kepor med solskyddsskärm eller stora visir i stället för solglasögon. De täcker hela ansiktet.

Bild: I May 18 Memorial Park.

Koreaner är supertrevliga, glada och hjälpsamma! De verkar tycka att det är jätteroligt med främlingar på besök. Skolungdomar tycker att det är roligt att fotograferas med främlingar. Äldre människor vill inte fotograferas alls.

Äldre människor som ska ha en biljett i t-banan (jag tror de åker gratis, men de måste hämta ut en biljett) verkar tro att de äger världen och tränger sig före. Det är ingen stor irritation, bara märkligt, när alla är så trevliga i övrigt.

I skolan fokuserar man på att läsa och skriva engelska, inte att tala, (precis som i Japan för övrigt).

Beroende på vilket sätt man väljer att translitterera skriver man koreanska ord på olika sätt, t ex g eller k (Gwangju/Kwangju, galbi/kalbi) och b eller p (Busan/Pusan), och även vokalljud kan skrivas på olika sätt. Ibland låter också k/g-ljudet som ett mellanting.

Seoul hålls mycket rent, i alla fall där jag varit, och jag har inte besökt någon förort, och man ser ändå inga skräpkorgar på stan. Kwangju är i stället extremt smutsigt och skräpigt. Men, det är också mycket arbete som pågår. Det växer så det knakar i Korea.