Östra Kreta – äntligen är vi framme vid vårt smultronställe Xerokambos.
Här härskar lugnet!
Söker man lugn, ro och avskildhet så har man helt hamnat rätt. Det är precis det jag och min Hans söker och vi njuter i fulla drag.
Vacker utsikt är en av de saker du kan njuta av här. Se bara på den här bilden på väg ner mot Kato Zakros. Det är som om vägen störtar rakt ner i havet, eller hur?
I Xerokambos känns det ibland att tiden stått stilla.
Se här – en bil som växt fast.
Xerokambos har en lång kustremsa med mycket fina sandstränder. Det är bara att välja och vraka. Ingen att trängas med.
På klippan ovanför stranden ligger klostret.
Våra fotavtryck i sanden avslöjar en kyss.
En liten butik/supermarket finns i Xerokambos.
Ingen kan engelska utan jag får praktisera grekiskan och det går riktigt bra.
Avga – ägg vill vi ha.
Eftersom vi har en stor lägenhet med kök så avnjuter vi frukosten på en stor balkong med Medelhavet som utsikt. En favorit är mina ”äggamackor” med bacon. Jag gör ett hål i brödet och knäcker ägget i hålet och steker i olivolja.
Vår grek som vi pratat mycket med vill visa oss hus. Vi har med vår nyfikenhet om hur det fungerar att äga ett hus i Grekland fått honom att tro att vi verkligen vill köpa ett.
Nåja, säger vi, det skadar väl inte att kika runt lite.

Jojo, så det blir!
En helvetesfärd med en grek som kör allt annat än lugnt med oss på snirkliga vägar. Vägen ner till Xerokampos är annars vacker.
Husköp alltså.
För ca 100 000 € kan vi köpa ”skelettet” till vänster alternativt 170 000 € för ett nästan färdigt hus till höger i bild.
Har vi bara råd med 50 000 € kan vi få det här lilla skrutthuset.
Färden fortsätter från mellan Xerokambos via Zakros (där vår grek bor, så han kan ju vägen) ner till Kato Zakros. Vid det här laget är jag så åksjuk så att jag är spyfärdig och ber om att få åka tillbaka. Nåt husköp kommer det definitivt INTE att bli tal om.

Efter 4 nätter måste vi ge oss av tillbaka mot Chania.
Vi reser förbi en del charterorter som Makrigialos och Analipsi.
Vi stannar till och äter matsäck i Ierapetra.
Raka vägen upp till Agios Nicolaus. Stannar och solar vid Volusma beach.
Vi spenderar hela dagen i Agios Nicolaus. Här är så vackert.
Vi tar vägen upp till Lasithiplatån. Det tar tid eftersom vägen slingrar sig och hastigheten tvingas ner. Vi börjar fundera på hur sent vi kommer vara framme i Chania egentligen.
Vi ringer Marios och meddelar att vi blir sena. Han är en klippa den killen som alltid finns till hands.
Uppe vid Lasithiplatån är det frodigt och grönt.
Mycket fruktträd och tomatodlingar passerar vi.
Här ligger bönor på tork
Vi kommer fram sent och är riktigt hungriga. Frågar Marios var närmsta gyros finns och beger oss efter hans tips ut i natten för att trycka i oss grekisk snabbmat. Mums – även om det är lite onyttigt.

Morgonen efter vaknar vi upp och kan avnjuta vår frukost på balkongen med utsikt över Odos Theotokopolo.
Saluhallen i Chania är värt ett besök. Lite ovant är det att se kött till försäljning. Jag reagerar särskilt mycket på den lilla kaninen med vit päls kvar på tassarna.
Vår sista dag har vi tänkt att tillbringa på ytterligare ett favoritställe. Falasserna som ligger västerut från Chania. Man passerar Kissamos och vidare en bit till. På väg ner – se vilken utsikt!
På vägen ner ligger restaurang Spilios.
Den var värt ett besök.
Här serverades vi hembakt bröd (allt annat än de torra vita bröd som brukar serveras)
En grekisk sallad med dakos (grekiskt hårt bröd) och en Mousaka som var alldeles nygjord.
Lite starkt efter maten serverades till mig som inte körde bil och en rejäl fruktskål ställdes fram som huset bjöd på med fruktknivar att skära frukten med. Vi ville knappt gå därifrån.
Tillägger att toan var mycket fräsch – det säger en hel del.

Vidare ner till stranden vid Falasserna. En stor strandremsa men ändå populärt så därav en del trängsel även så här på sensommaren. Här är vi långt ifrån ensamma. Jag föredrar ändå Falasserna framför Elafonissi.

Härliga sanddynor och dessa liljor som är mina favoritblommor. Det finns en symbolik i att de kan överleva i sanden i det torra klimatet och ståta så vackra!
Vi avslutar vår resa ”Kreta 2009” med ta en bild med Hasse i vattenbrynet.