Tufftufftufff...

Ja go vänner, nu är den stora dagen här. Klockan är nio på kvällen den andra oktober och jag sitter på tåget ner mot Gävle. Jag ska ner och hälsa på tjocka släkten i några dagar, sedan blir det ett par dagar i Stockholm, för att på måndag, den nionde oktober, flyga iväg. Det är det magiska datumet. Kanske inte helt utan ödets ironi att det är min födelsedag, men framför allt: efter sex månaders ovisshet, åker jag iväg på vad som känns vara mitt livs resa. Med ett stort R.

Jag har fortfarande vissa svårigheter att förstå att det verkligen är på riktigt. Att jag rodde hem det. Med hjälp från många håll och kanter ska nog tilläggas. Allt från att jobbet beviljade mig friåret (ska det tolkas som om de är glada att bli av med mig…?!) skämt åsido, till att till och med Försäkringskassan som alla talar så ”varmt” om, har inte varit annat än 100 % tillmötesgående. Många andra ryms däremellan, jag är djupt tacksam! Har fått stor hjälp med ett annat I-lands problem, det är inte längre möjligt att stoppa ner de färdigknäppta fotografierna i väskan och stoppa i en ny rulle. Datafiler och digitalfoton har en tendens att försvinna i byxfickan… heder å tack för den hjälpen!

Som de flesta av er redan vet är min första "riktiga" destination Perth, på Australiens västkust. Eller rättare sagt, Bunbury, 10 mil norr om Perth. Där ska jag, om allt går enligt planen, bo på ett vandrarhem för Backpackers och jobba som volontär på Dolphin Discovery Center i Koombana Bay. Det är ett ”forskningscenter” där vilda delfiner studeras. Jag tycker det låter lite negativt med ordet forskning, det för åtminstone mina tankar till skalpeller och djurrättsaktivister, men syftet är att öka förståelsen mellan människan och dessa däggdjur som är så fantastiska. Jag ska dels assistera marinbiologerna där, men också fungera som en länk mellan turisterna som besöker centret, personalen som jobbar där och delfinerna. Jag ser väldigt mycket fram emot detta ställe, jag har skickat in en CV till dem och de välkomnar mig dit. Enda haken är att de vill ha en liten icke-formell intervju med mig när jag kommer dit, för de vill inte köpa grisen i säcken, baserat bara på vad jag har sagt till dem. Det är väl där det kan brista, men jag får väl försöka föra mig fint… hur nu det ska gå :)

Jag ska inte tråka ut er mer nu, annars skenar jag väl iväg och berättar om knepiga människor på tåg och dylikt, tror inte att en sådan detaljrikedom är riktigt nödvändig..

Ha det nu jättebra därhemma allihop och sköt om er!!

Kram,
Cecilia, Snart i Österfärnebo, Sverige