Idag bar det iväg söderöver, till en liten stad som heter Kamakura och ligger vid kusten söder om Yokohama.
Jag måste bara säga att min syster är en fena på att köra bil hör nere och hitta rätt. Även omm GPS:en hjälper henne så är jag imponerad...

Det verligen ÖSregnade när vi begav oss på morgonen, men lagom tills vi kom fram blev det upprhåll. Härligt och vi har verkligen haft tur..

Vi ahde bestämt träff med ett äldre par som har en stenlykteaffär, och vilka goa människor. De kunde väldigt lite engelska men på ngt sätt så förstår man varandra..
Där köpte jag en liten stenlykta och en Jizo som vi ska hemma i trädgården.
Eftersom maxvikten är 20 kg på flyget komer detta att gå i min systers container hem. Tailming:-)
Vi blev hembjudan till det äldre paret och de visade runt oss i deras hus. Jisses vad saker japanerna har. Inte konstigt att det sägs att japanernas liv går ut på shopping.
Deras vardagsrum var så japanskt.

Kamakuras kanske kändaste monument är en nästan 11 meter hög bronsbuddha som är det enda som är kvar från ett tempel som slukades av en tsunami på 1500-talet så den passade vi ju givetvis på att se.
Sedan fortsatte vi till ett fint gammalt tempel med bambuskog och massor med fina trädgårdar.
Kamakura har varit Japans huvudstad förr och vi körde förbi ett fantastiskt tempel där Shogun levde förr..
( tyvärr hade vi inte tid att stanna)
Kamakura var en fin och gammal stad vid havet. Stränderna var fina och enligt min syster så finns det stor chans att uppleva örnar om man är på stranden, farmför allt om man har matsäck med...

Vi hann knappt hem innan det var dags att slänga sig på cykeln för att gå en introduktion i Meditation inann vi slutligen kl 20:00 skulle meditera med ett gäng munkar :-)
Sitta still är ju inte min starka sida, och jag lovar det var en "pärs". Mycket att tänka på, vilken fot man stiger över tröskeln med, hur man sitter, hur man puffar kudden ... men det var verkligen en upplevelse...

När jag cyklade runt nere i Tokyos innestad tänkte jag för mig själv... Det är minsann inte många som har cyklat runt på Tokyos trottoarer. I all denna trafik av såväl bilar som japaner som promenerar omkring är det ganska häftigt... och man känner sig ganska japansk fort. Gäller bara att kunna sätta ner foten fort och stanna