Vilken fantastisk, makalös och magisk helg jag hade förra helgen!! Efter många veckors väntan och efter att ha sett alla mina andra volontärsvänner göra inkaleden så var det äntligen dags för mig att vandra den långa vägen till Machu Picchu. Cirka 4,5 mil av vandring, mestadels uppåt eller neråt, med fantastiska vyer och omgivningar mest hela vägen. Kort(?) sammanfattning kommer här :-)

Helgen började i fredags morse med att jag blev hämtad från volontärshuset för att bli transporterad till Plaza de armas där jag skulle få möta mina vandrarkollegor för första gången. Väntade mig att kanske möta en 5-6 stycken till som jag skulle vandra med men det visade sig att min grupp bestod av 26 personer!! Aningen större än jag väntat mig. En saling blandning av folk från Peru, Argentina, Chile, Brasilien, Australien, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien och så jag då från Sverige. Efter en stunds bussresa och snabb frukost i Ollantaytambo kom vi fram till startpunkten för leden, KM 82. Även om jag inte kände nån av personerna i gruppen vid det här laget så kände man ändå spänningen i luften. Efter det klassiska gruppfotot och viss nervositet vid startpunkten för leden (mitt passnummer stämde inte med numret på min biljett) så påbörjade vi vår vandring.

Första dagens vandring är relativt sett lugn och skön och börjar utmed Urubamba-floden innan den svänger söderut och aningen mer uppåt. Efter den skönaste natten på leden i Wayllabamba (den enda natten på gräs) var det väckning klockan 5 för vad som sägs vara den jobbigaste dagen på leden, och det får jag nog hålla med om att den var. Som guiden beskrev det så består dag två av 5 timmars vandring uppåt och 2 timmars vandring neråt, bra träning för benmusklerna med andra ord! Under dag 2 når man ledens högsta punkt och första pass, Warmiwañusca, eller Dead womans pass som det kanske är mer känt som på ungefär 4200 meters höjd. Då har man klättrat ungefär 1100 meter uppåt från Wayllabambas 3100 meter. Tyvärr hade vi inte vädret riktigt med oss den här dagen så utsikten från passet var i det närmaste obefintlig, men hellre här än vid Machu Picchu vilket jag kommer till så småningom :-)

Väckning dag 3 klockan 05.30 till en helt magisk utsikt, bifogar kort :-) Dag 3 sägs vara den "kulturella" dagen då man passerar ett antal olika inkaruiner på vägen, Runkuraqay, Sayacmarka, Phuyupatamarka, Wiñay Wayna m.fl, förhör på dom här namnen kommer efter jag är hemma igen! Återigen en dag med helt fantastiska vyer och även vandring bland molnen vid vissa tidpunkter. Man passerar dessutom ledens två resterande pass den här dagen men inte riktigt lika höga som Dead womans pass.

Sista natten spenderas bara en knapp timmes promenad från Sun gate där man förhoppningsvis får en första blick över Machu Picchu, om man har vädret med sig. Gaten till leden öppnar 05.30 så för att hinna med packning och frukost så är det väckning 03.30 som gäller, kändes inte riktigt humant men vad gör man inte?! :-) Vid den tidpunkten så var det kolsvart ute men allteftersom solen steg så märkte vi att himlen var i det närmaste molnfri, bara att hoppas att vädret var lika bra över Machu Picchu...och det var det!! Tyvärr hann vi inte fram till Sun gate för att se soluppgången över ruinerna men utsikten där uppifrån var ändå helt makalös. Firade vår "framgång" med en liten smutt Belvedere vodka som en av dom andra i gänget hade haft med sig under hela vandringen, inte varje dag man dricker vodka vid 6-tiden på morgonen, tur det :-)

Efter en kort vandring från Sun gate på kanske 45 minuter så är man framme vid Machu Picchu, 3 dagars vandring har äntligen lett fram till det här ögonblicket! Riktigt skön känsla! Det är bara att sälla sig till hyllningskören för denna plats, helt makalöst hur Inkafolket kunde konstruera en så magisk stad på en sån magisk plats! Vi började vårt besök i staden med att återigen ta ett klassiskt gruppfoto framför staden följt av två timmars guidad rundtur bland ruinerna. Efter det var det dags för oss att själva utforska ruinerna och insupa atmosfären och energin på platsen, orkade dock inte med det särskilt länge, den tidiga morgonen satte tydligen sina spår. Det gjorde dock inte så mycket att jag valde att lämna Machu Picchu rätt så tidigt den här dagen då jag, till skillnad från dom flesta andra i min grupp valt att stanna kvar i Aguas Calientes en natt och sen åka upp till Machu Picchu igen morgonen efter, ett beslut jag absolut inte ångrar!

Andra dagen tog jag mig återigen upp till Machu Picchu på dom slingrande serpentinvägarna. Den här dagen med det främsta målet att klättra upp på berget Wayna Picchu, berget som sticker upp i bakgrunden på dom klassiska bilderna av Machu Picchu. Dom tillåter bara 400 personer upp på det berget per dag och jag lyckades klämma mig in som person nummer 388 den dagen! Efter en dryg halvtimmes snabb och brant klättring var jag uppe på toppen och jag fick se Machu Picchu från "andra hållet" också, en perfekt avslutning på en perfekt helg!! :D

PS. Det är inte lätt att gå ner från drygt 700 foton till 50 så om ni vill se en mer utförlig bilddagbok från Inkaleden så kommer jag så snart som möjligt uppdatera min Picasa-sida, http://picasaweb.google.com/martin.eman enjoy :-) DS.