Greklandskryssning 16-23 maj

Åskmoln i luften - pengabrist på marken var oddsen, när vi startade vår Greklandskryssning.

Livet ombord
“MSC Musica“, båten som skall ta oss runt i Adriatiska havet. Byggd år 1996 i Frankrike, till ett pris av 500 milj. Euros. Plats för 3200 passagerare och ca 1000 besättning. Vart annat år tas båten in för helrenovering. Inte undra på att standarden är tiptop!
Nu är vi bordade. Får en ytterhytt med balkong, stor nog för att ha party på, om veckan är tillräckligt lång. Övervägande amerikanska hörs på båten, vilket ger båten sin karaktär.
På kvällen får vi kommande dagsprogram instucket under hyttdörren - lika spännande läsning varje gång. Destination, väderlek och utflykter för dem som så önskar. Gäller att planera klokt. Vet av erfarenhet, att kryssningen kan bli dubbelt så dyr. Allt från den nödvändiga vattenflaskan till de frivilliga bussutflykterna kostar - och kostar mycket!
Första dagen är det “drill” - obligatorisk livräddningsövning för alla ombord. Gäller att vid alarmsignal hämta sin flytväst och gå till den givna uppsamlingsplatsen. Information om livbåtar.
Till middagen får vi ett tvåbord första dagen, som utökas med Jeanette och Thorlejf dag två. Inga vi känner - men visar sig vara en bra sammansättning. 3-5 rättersmiddagarna vattnas i munnen och vin passar bra därtill.
Blir viktigare för varje dag med motion!! Maken och jag deltar i Zorba- och mambolektioner på eftermiddagsdäck. 900 steg från hytten fins ett gym, som jag besöker med jämna mellanrum. Inte helt lätt alltid, att hålla balansen på gymets gångband, när båten gungar från badbord till styrbord. Men utsikten är magnifik, översta däck längst fram i fören! Hav och himmel möts i klar horisontlinje.
Aftonens shower håller mycket hög klass, såväl dansare, jonglörer, trollkonstnär som sångare.
Min mycket socialt kompetente make ser till att vi får många kontakter på båten med passagerare från olika länder. Det viktigaste verkliga mötet blir med ett norskt par, som har en hästgård högt belägen i Norge. Personkemin stämmer väl överens, och vi ser fram emot ett besök där nästa år. En dag kommer vårt frukostsällskap från Brisbane. De äger en sockerplantage och mellan tuggorna av äggröra och skinka får vi veta allt, om hur man odlar, transporterar på smalspårig järnväg och shipping till Japan. Även om exporten till Indien, då det är missväxt där. Sockermelassen används till elförbrukning, och när oljepriserna stiger, går också sockerpriserna upp. Brasilien är största konkurrenten. Där gör man etanol av sockerrören! Frukostarna kan vara intressanta men långvariga ibland, och då får vi bråttom i land. Vi möter ett japanskt par från Yokohama, som reser runt på olika kryssningar. Nyligen pensionerade - han försäkringstjänsteman och hon hemmafru. Trots att hon har hög utbildning, kan hon inte jobba som gift i Japan - men hon talar bra engelska, och samtalet slutar med en stående inbjudan till Yokohama, jojo!
En annan dag kommer skeppets läkare förbi, och vi får en pratstund om sjukvården ombord. De vanligaste åkommorna är skador. Vid allvarligare fall av sjukdomar kan man bli transporterad med helikopter från övre däck, men det sker sällan. Passagerarna får intyga före ombordstigning, att man inte lider av någon allvarlig sjukdom, som kan äventyra resan, ej heller någon smittsam åkomma s.s. maginfluensa eller annan influensa. Dock tycker doktorn, att “svininfluensan” var panikartat överdriven.
Nog om kontakter, nu ska vi ju iland också.

Bari
Beläget i sydöstra Italien vid Adriatiska kusten. Huvudcenter för regionens ekonomi och tekniska forskning. Staden är delad i två delar, den moderna från början av 1900-talet och den gamla, som består av labyrintliknande, smala gränder, monument, tornhus och medeltida kyrkor. Bari är det viktigaste ortodoxa centret i Italien.
Solkräm, vita jeans, t-shirt och kofta knuten om magen blir bra på makens och min stadspromenad. Vi njuter den italienska atmosfären. Äntligen hittar vi Stregalikör till hemmablomvakten och Limoncello för vårt eget sommarbruk. Vårt kulturbehov tillfredsställs med besök på “Bari Swabian Castle”. En fästning från 1131, restaurerad och tillbyggd ett antal ggr. Man har grävt fram och bevarat de tidigaste kolonnerna, murarna och byggstenarna. Idag visas även konst i “The Plaster Cast Gallery” inrymd i fästningen.

Katakolon
Nu kommer vi till Grekland. Och olympiernas födelseplats. Där de första olympiska spelen genomfördes 776 f.Kr. På 500-talet förstördes området av en jordbävning - de olympiska spelen glömdes bort. Från 1896 började OS i Athen.
Katakolon bjuder på solvärme. Solbränneranden har nu flyttat upp från handleden till t-shirtkanten. Skön stadspromenad med medhavd lunch på kajen. Cappucino, grekisk variant intas på café i hamnen.

Santorini och Mykonos
Redan 7.00 ankommer vi till Santorini, som är en liten rund vulkanö 200 km sydost om Greklands fastland. Tenderbåtar hämtar oss över till denna blå/vita ö, i alla fall vad husen beträffar. Karg, klippig ö mittemot en vulkan, fortfarande aktiv. Senaste utbrottet 1950. Lokalborna lever av jordbruk och turism.
Man kan välja på, att ta sig upp till huvudstaden Fira med linbana, åsna
eller att gå. Maken och jag väljer linbanan. Strålande utsikt över grekiska öar omgivna av turkosblått vatten. Det blir en fotodag i bra halvmulet, mjukt ljus.

På kvällen kommer vi fram till Mykonos, som bjuder på kommersiellt nattliv. Vi stannar på båten, ser show och planerar för morgondagen på vår hyttbalkong i morgonrock och månljus.

Nafplion
Storstrejk i Athen, så resmålet blir ändrat till Nafplion.
Nafploin är den första huvudstaden i det moderna Grekland 1829-1834. Läget är i Argolic Gulf på nordöstra Peleponnese. Höga berg.
Fantastisk vackert, när vi sakta stävar in mot staden. Vi får ligga på redden i det turkosblåa havet. Första gången vår besättning är här. Inga tenderbåtar till vårt förfogande. Vi får ta oss in med våra egna livbåtar i .st. Spännande, när de hissas ner. Beundransvärd organisation, när alla passagerare ska iland. Var och en får ett nr. I turordning lotsas vi ombord i livbåtarna. Varje gång vi lämnar vårt fartyg, får vi visa vårt särskilda ID-kort, som vi fick, när vi gick ombord första gången. Praktiskt, gäller överallt vid av-påstigning, när man köper något ombord. Allt registreras. Alla våra väskor ska säkerhetsgenomlysas varje gång vi går ombord. Våra händer måste tvättas med desinfektionsmedel, mot ev. smittorisk, när vi varit iland.
I Nafplion kantas stadens gränder av Bourgonvilla och små restauranger. Vi provsmakar provinsens Ozo, gjord speciellt med kanel, korint och fänkål m.m. 70%-ig! Blir gott med en cappucino på det marmorbelagda torget. Provar spännande kreation i vitt/syrén och grekisk design - men alltför stor!! Har nog tappat något kg. J

Korfu
Den vackra gröna ön (cypresser, oliver) - populärt resmål. Största sevärdigheten är Kerkyra, huvudstaden. Sedan 2008 med på Unescos Världsarvslista. Kosmopolitisk. Klostret Vlaxernon kan man besöka via en gångbro över till en liten ö.
Halvdag, halvmulet, helgdag, halvsunkiga hus motsvarar inte förväntningarna, som vi byggt upp vid inloppet till staden. Det är vackrare från båten. Promenad i gamla stadens gränder och en cappucino på ett litet baktorg blir dagens landbehållning.

Dubrovnic
Beläget längst ner i södra Kroatien - räknas för att vara Balkans vackraste stad. Blandningar av nytt och gammalt med medeltida gränder och Adriatiska havets kristallklara vatten. “Om du vill se Paradiset på jorden, kom till Dubrovnic”, skrev Georg Bernard Shaw. Huvudgatan heter Stradun. Den har blank marmorbeläggning. I slutet av Stradun ligger Lutzaplatsen, gamla Dubrovnics handelscentrum.
Taxihcaffören som tar oss in till gamla sta´n talar bra tyska, och han hinner berätta en hel del på den korta färden in från hamnen, tack vare makens eminenta intervjuteknik. Vi får bl.a. veta, att de äldre inte vill gå med i EU, vill ej bli styrda av Bryssel. 2009 tog Dubrovnic emot 700 kryssningsfartyg!! De lever på det och har de bra som de har det, förklarar chauffören. Obama intresserar dem inte.
Han berättar också, att de flesta hustaken i gamla sta´n blev sönderbombade under det senaste kriget, och att de alla är nybyggda idag, vilket man kan se, om man går uppe på stadsmuren.
Inne i staden väller det av turister, och vi letar oss in i små gränder, där vi känner de historiska atmosfären. Maken blir glassugen, men det går inte att handla med euros. Det finns dock många växlingskontor - men då blir glassen dyr! Till slut hittar vi ett eurovilligt stånd, och en våffelstrut med chokladglass smakar gott i solen. Vi hamnar på en guidad tur i Katedralen, och får i oss lite religiös kultur.

Venedig
En stad sedd från ovan - från övre båtdäck! Landstigningen går som väntat utan problem - 2300 passagerare!! Men sedan blir väntan på transferbussen så lång, att vi inte hinner den tänkta turen in till Marcusplatsen. Tar varandra i hand på, att göra en fyradagarstur till Venedig vid ett annat tillfälle. Gäller att gilla läget! J

Omdöme
Kryssning är ett utomordentligt praktiskt sätt att förflytta sig på. Man har allt sitt på plats, besöker många ställen och träffar olika typer av människor från långtifrånländer samt har ibland turen till ett verkligt möte. En vecka är för kort. Gärna mindre båt, även om stora båtar är mer stabila vid sjögång (som nu 26 sekm). Ganska fort får man sjöben, och sjösjukepillerna gör sig bäst i apoteksväskan. Med intressanta resmål kan kryssningar rekommenderas för såväl gammal som ung.
Lycklig resa!