Idag har varit en bra dag. Vaknade efter en hel natts sömn utan några magproblem. Äntlgen känner man sig någorlunda återställd. Vi har nu i alla fall rapporterat till ministern våra iaktagelser och vad vi har kommit fram till i stora drag och vi har presenterat åtgärder som är nödvändiga för att skolan i Pakistan skall utvecklas. Vi hade en bra diskusion och misnisterna är väl medveten om de problem de brottas med och det var i stort sett bara en bekräftelse på ministerns egna uppfattningar som vi skulle förtydliga.
När allt var klart så blev det en lunch och så avtackningar för ett gediget utfört arbete. Nu återstår bara att åka hem och fila på slutrapporten som skall levereras om ca en och en halv månad.
På eftermiddagen/kvällen åkte vi ut till gränsövergången mot Indien. Det var det mest otroliga upplevelse jag varit med om. Det är som två olika fotbollsläktare som uppbyggda och åtskilda av en stor port med järngrindar från båda sidor. Här sitter folk och skriker och gapar, hejjar på sitt engna lag så att säga. Militärliknande gubbar går fram och tillbaka och gör massa ritualer för att sedan hissa flaggan på sitt område och då öppnas grinden in mot Indien. På "deras" läktare sitter det också massor av folk. Tusentals som skriker och vrålar och hejjar på deras la och så går gubbarna och spänner bröst mot varandra. I en halv timme håller detta öronbedövande skådespel på sedan stängs och öppnas grinden om vart annat för att slutligen vara stängd. Detta utspelar sig varje morgon och varje kväll vid solnedgången. Det måste helt enkelt upplevas...
Ikväll natt har vi tagit arväl av samtliga Pakistaner samt att vi packat för nu är vi åter påväg mot sverige.