Kai var en genomtrevlig kille som hade mycket hjärta och honom kom jag mycket bra överens med. Han var stundtals lite väl äventyrlig för en gammal man som mig. En söndag ringde han till mig och fråga på sin säregna finlandssvenska, om jag ville följa med honom och vara smakråd för han skulle köpa kläder. Ok, svara jag, när ska vi åka? Jag kommer fem minuter knockar din dörr, sa Kai. Vi for iväg på varsin mc-taxi, det var kuligare enligt Kai!?!? Mc:n satte fart mot Gomau, det stora köpcentrat, medan Kai skrek på cowboyvis YIHAAAAAAA!!!!!

Det sägs att när man får dödsångest spelas ens liv upp framför en. DET ÄR HELT RÄTT!
Motorcyklarna kryssade sig vilt fram i trafiken mellan dragkärror, gående, cyklar, vespor, bussar, bilar och lastbilar. Jag har fortfarande stora minnesluckor efter denna resa. Nåväl vi
Kom fram till köpcentret, men jag tror fortfarande att chauffören undrar var klösmärkena på sadeln kom ifrån.

Kai störta som en finsk skidlöpare uppför rulltrapporna och in på herravdelningen. Han prova både byxor o tröjor och biträdena skratta friskt åt honom, men han njöt för fulla muggar!!!!
Här e micke folk! Janne!!!! Ja fan, den gode Kai hade helt rätt. En skock av folk hade samlats runt om oss, även en vilt fotograferande kines for runt och tog bilder. Jag vet nu, hur en filmstjärna känner sig, med en folkskock och fotografer runt om sig. Vi var tvungna att fråga fotografen vem han var och var han kom ifrån. Han svara att han kom från Yichangs största tidning och att bilderna skulle komma in i tidningen nästa dag.
Mycket riktigt nästa dag var Kai och jag på första sidan av Yichang Daily. Ett minne för livet !