Vi hyrde en felucca som körde, eller rättare sagt seglade, oss från hotellet till Luxormuseet. Det var en skön åktur på Nilen. Luxormuseet var superbt. Det är ett snyggt, modernt museum - bara det ett upplevelse i sig - och utställningarna var givetvis högklassiga. Vi promenerade hela vägen hem längst kornichen igen, det var helt folktomt och det kändes märkligt som kontrast till alla hetsiga möten med taxi och kaleschchaufförer. Men folk är desperata. Inga turister är ingen mat på bordet. En luggsliten och tandlös man ropar upprört att han spottar på Mubarak, det är enda gången vi hör hans namn nämnas. På vägen hem betänker vi världsläget.