Med anledning av den senaste tidens tråkiga händelser i
Thailand där bl.a en Indier som försökte avstyra ett bråk på fullmånefesten på
Koh Phangan mördades och i
Phuket där det tregiska mordet på den 27 årig svenskan nyligen ägde rum har nu både utlänningar som
bor i Phuket och lokala invånare kontaktat polisen och anmält sig som frivilliga volontärer för att förhindra mer våld.
Detta gör de helt utan ersättning och nu kanske ni alla som funderat, förstår varför vi älskar Thailand och dess befolkning!
Återigen ger de av sig själva, precis som vid tsunamin där fattiga gamla gubbar gav bort sina skor till drabbade turister, de öppnade sina hem för de nödställda och gjorde allt för att hjälpa till så gott de kunde.
Jag tycker det är rörande att de fattiga ger till de rika (de rika som kommer till deras land och i många fall uppför sig väldigt respektlöst mot lokalbefolkningen) och ställer mig frågan om vi svenskar skulle göra samma sak mot tex. tyskar som invaderar
Sverige på somrarna...
Volontärerna kommer nu att utbildas av den thailädska polisen och ska alltså patrullera stränder och "lömska" ställen samt informera turisterna om vilka områden de eventuellt ska undvika. Vidare funderar den Thailändska regeringen på att dela ut visselpipor till alla turister som kommer till landet, så de kan göra sig hörda vid eventuell fara.
Tycker det är strong gjort att ens fundera på denna lösning som likaväl skulle kunna skrämma bort turister...Jag menar hur kul är det att få en visselpipa att använda vid eventuell fara när man anländer till ett resmål. Vad ska man inte tänka om stället då?
.....fast det är en bra idé detta med visselpipan och något man kanske skulle ta efter vart man än reser.
Take Care everybody!
Kram Marika
Jag har sedan 2001 alltid på mej en visselpipa numera även på hemmaplan i Sverige.
Jag slogs av sorgen, och den svenska flatheten och uppmanade mej själv att bära visselpipa efter jag läst Pigge Werkelin´s bok "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak", som handlar om hans sorg över den tragiska förlusten av sin fru och sina barn och kampen mot myndigheterna som han tycker vände honom ryggen.
Sedan något år senare såg jag en film om en tragisk bergsklättringsolycka i Chiles alper där en man miraklulöst klarade sig tack vare sin visselpipa. Dessa unika verklighetsskildringar har satt djupa spår i min själ, och därför är jag själv övertygad om nyttan av en visselpipa om faran är framme. (Mest på grund av att om du är uttorkad ute i naturen och matt är det lättast att göra sig hörd med visselpipa när din röst vacklar).
Pigge utnyttjade media för att få hjälp och tips (t ex att hitta sönerna), eftersom han inte fick hjälp av någon annan (kritiken mot b la UD har väl inte undgått någon). Sedan går marknadsföringen och intäckterna av Pigges bok, till fiskare som drabbades av katastrofen.