På förmiddagen skulle vi med vår bil till Bilprovningen. Den gick igenom besiktningen som om den var ny. Den är av 1999-års modell av Mazda 323. Vi har förstås haft den i garage och vårdat den väl och körsträckan kan nog inte kallas så lång. Den har nämligen bara kört 6948 mil under årens lopp. Så man kan verkligen vara glad att den är så fin.

Vi blev färdiga tidigt och tänkte ta oss en utflykt. Men vart? Jo vi bestämde oss för Båstad. På vägen dit såg vi odlingarna, där rapsen började komma i blom.

Det kommer bara att ta en vecka innan den är helt utslagen, som på den här bilden från förra året. Som alltid tog vi den "gamla" vägen upp mot Ängelholm och sen fortsatte vi mot Båstad den gamla E6an över Hallandsåsen. När vi körde över åsen, så stod bokarna i späd grönska mot fjolårets bruna blad på marken.

Så kom vi till andra sidan av Hallandsåsen med sin fantastiska utsikt över dalarna där nere. När vi sen tog till vänster och åkte in mot Båstad fastnade vi i en enorm bilkö. För man höll på att lägga ny asfalt på genomfartsgatan genom Båstad. Vi stannade vid torget intill kyrkan och turistbyrån och promenerade ett tag i stan. Den här är både en staty och ett vattenspel. Välj vilket!
Jag tog en bild ner mot tennisstadion och hamnen. Vi gick inte dit ner.
Den här gubben med geten gillar jag, men har inte fotograferat dem förut vad jag kan minnas.
Så skulle vi åka hem igen, men vid den vägen vi brukade ta, stod det stora arbetsfordon, så vi fortsatte mot Torekov. Där parkerade vi nere i hamnen och jag strosade omkring lite och fotade. Maken har ont i sitt knä och kan inte gå runt så mycket. Här i hamnen finns det en massa båtar, som inväntar sommarsäsongen. Detta liknar en väntkur, men det finns både två galjonsfigurer utanför den och en mängd namnskyltar från förlista båtar.
Det står en gammal skuta där också, som fungerar som sjöfartsmuséum. Framför den står det en rad med kanoner. I bakgrunden i det huset där bara taket syns är badhuset beläget. Där kan man få riktiga tångbad.
Halland Väderö är ett naturreservat och har en yta på 3 kvadratkm. De flesta åker dit för att sola och bada.
På kobbarna runt Väderön kan man se knubbsälar.

Tyvärr har jag varit bara en endaste gång på Väderön, så jag kan inte berätta så mycket om den.
Sen åkte vi hemåt igen efter att ha druckit kaffe med kaka på ett enkelt ställe, som hade en lite parkliknande anläggning tvärs över gatan.

Det var rester efter en gammal kyrka och det fanns en skylt, som jag fotograferade och fick upplysningar om vad det var för något vi såg där.
Så här tror man att kyrkan har sett ut.
Kyrkan kallades för S:ta Thoras kyrka. Enligt traditionen var Jungfru Tora en dansk kungadotter, som tillsammans med sina två bröder sändes till sjöss av sin elaka styvmoder.

Styvmodern såg till att de led skeppsbrott och Thora drunknade. Hon flöt iland vid den stora stenen på stranden, väster om hamnen, där den blinde fiskaren Frenne fann henne.

Frenne lovade att begrava jungfrun och återfick genst sin syn. Frenne och hans vänner uppförde ett kapell på den plats där liket jordats. Det kallades Frennekojan och blev ursprunget till S:ta Thoras kapell, Torekovs gamla kyrka.

Uppgifterna står på en skylt, där även den här bilden på kyrkan finns.

Jag stod så illa till att jag inte fick in hela kyrkan. Den står vid in/utfarten till/från Torekov.

Hela dagen var både kall och blåsig med en grå himmel. Det började regna så småningom, men bara lite duggregn och inte förrän vi kom hemåt Helsingborg igen, så tittade solen in emellan molnen lite då och då. Det var den här dagens äventyr för oss.