Jag måste bara berätta om en fin upplevelse vi hade i söndags i Helsingör/Danmark.

Vår husläkarmottagning, Domus Medica, ville fira sitt tioårsjubileum och inviterade alla sina patienter till en festkonsert i Sct. Mariae kyrkan i Helsingör. Vår husläkare är Lars Mose-Christensen och hans fru Dunja Lundberg, som också är läkare, arbetar på samma mottagning. I annonsen stod det att hon skulle spela på Buxtehudeorgeln. Det var en överraskning för oss att hon kunde spela orgel överhuvudtaget. Vi fick höra att hon brukar vikariera även i Domkyrkan i Helsingör vid behov.

Buxtehudeorgeln.

Vi nappade förstås på inbjudan och i söndags den 11 mars begav vi oss till sagda kyrka. Det är en klosterkyrka, sammanbyggd med klostergångar och allt. Den ligger endast 5 minuters gång från hamnen. Vi hade faktiskt inte varit i Sct. Mariae Kyrka tidigare, så det var med nyfikenhet vi kom dit. Kyrkan hörde från början till Karmeliterklostret. Kung Erik av Pommern skänkte marken i Helsingör till munkarna, så de kunde bygga där. År 1430 grundades klostret. Kyrkan är byggd i sengotisk stil. Det finns många gamla kalkmålningar, som troligen målades vid ombyggnaden efter branden.

Kyrkans största sevärdhet är den gamla orgeln, som byggdes 1641 av orgelbyggaren Johan Lorenz. Den restaurerades 1662-63. Just vid den tiden var den kände organisten och kompositören Diedrich Buxtehude verksam just i Sct. Mariae Kyrkan i Helsingör. Han föddes år 1637, samma årtal, som står på altartavlan i kyrkan. Buxtehude var, som väl är bekant även organist i Helsingborg i Mariakyrkan och senare även i Marienkirche i Lübeck.

Kyrkan blev fylld nästan till sista plats. Man hade placerat karmstolar i rader om fyra längs hela mittengången i kyrkan. Det sorlades i raderna, men det blev knäpptyst när musiken började.

Så till själva upplevelsen, den underbara konserten. Den inleddes med ett stycke, som heter La Majesti av G. Telemann. Det var Dunja Lundberg, som spelade så skickligt på orgeln. Den lät fantastiskt mäktig. Nästa stycke var av Diedrich Buxtehude och det följde mer.

Den största överraskningen för oss var att Dunja Lundberg dessutom är en duktig sopran, som bevisades i ett stycke av G.F Händel, He shall feed His flock like a shephard.

Doktor Dunja Lundberg

Övriga medverkande var Peter Madsen, som är solotrumpetare i Danmarks Radios Symfoniorkester, Ove Mynderup, bas, Kunglig operasångare, Cecilie Möller, som sjöng alt och ackompanjerade. Christian Mose-Christensen, son i familjen, sjöng baryton och spelade gitarr. Hela tiden var det Dunja Lundberg vid orgeln.

Konserten var som sagt mycket omväxlande med verk från flera århundraden. Den äldsta kompositören levde mellan 1585 – 1672. Hans namn var Heinrich Schütz. Bland kompositörerna kan nämnas förutom de två redan nämnda Georg Philipp Telemann, Johann Sebastian Bach, Georg Friedrich Händel, Gabriel Fauré, Cesar Franck, Henry Purcell och Jeremiah Clarke.

Dessutom sjöngs en sommarpsalm: ”Det dufter lysegrönt af graes” och en visa i folkviseton av Torgny Björk ”Kärleken kommer och kärleken går”. Den sjöngs och spelades på gitarr helt bedårande av Christian Mose-Christensen och Cecilie Möller. Torgny Björk är den kompositör, som är senast född av alla här. Det kändes kittlande, att den mesta musiken som spelades på Buxtehudeorgeln, kunde höras redan på 1600-talet. Det har varit många generationers musik sen dess.

Hela konserten avslutades med den mäktiga ”Trumpet Volontary” av Jeremiah Clarke. Det stycket tillskrevs länge Henry Purcell. (Jag har en gång för länge sedan, som amatör, varit med och spelat andrafiol i just det stycket och då sades det vara skrivet av Henry Purcell. Därför var jag frågande till namnet Clarke, men det visade sig vara samma komposition.)

Allt som allt måste jag säga att det var en otroligt fin upplevelse att höra all den vackra musiken i denna underbara omgivning. Det kan tyckas vara nåt förunderligt, att det var rätt grått och mörkt ute, när konserten började, men att solen kom fram så småningom och vandrade längs väggen i kyrkan och just vid slutet lyste den upp hela altartavlan, som en mäktig strålkastare och överträffade alla vackra ljuskronor i hela kyrkan.

Under hela konserten var publiken andäktigt tysta och lyssnande. Men när den tog slut dånade applådåskorna. Jag fick en otrolig lyckokänsla i hela kroppen av framförandena. Allt var otroligt fint och vackert. Jag är förvisso ingen recensent, så jag kan inte uttala annat än beundran och tacksamhet, för vad som bjöds.

Doktor Lars Mose-Christensen gav en liten inblick om när kyrkan byggdes och talade om att den hade brunnit, men återuppbyggts senare, med mera.

Doktor Lars Mose-Christensen

Efter konserten bjöds på förfriskningar: juice, vin och sherry samt ”kransekager” i Laxmandssalen i klostret. Ett lustig namn kan man tycka, men det var en man på 1400-talet, som hette Poul Laxmand, som skänkte pengar till klostret och därför kallas kapitelsalen för Laxmandssalen”. Den fylldes till sista plats och alla pratade och glammade och tackade för väl utförd konsert. Båda de förtjusande syster Karin och sekreteraren Britt hjälpte till att servera och underhöll gästerna. Alla var i gott humör och den konserten glömmer jag sent.

Ett stort tack!