Buenas!

Vi har nu spenderat nagra dagar i Venezuela och det ar ratt anorlunda mot Colombia, man marker att folk ar fattigare har.
El Presidente Chavez har bla tillampat det gamla hederliga kommunisttricket att dra bort nagra nollor pa valutan. Det som forut var 1000 bolivar ar nu 1. Detta medfor en hel del strul nar saker och ting ska betalas efter som folket fortfarande pratar i tusental.

Vi anlande till Merida (Venezuelas framsta turistcenter nar det galler utomhusaktiviteter) i fredags och bestamde oss for att ta en tur med linbanan (varldens langsta) som gar upp till Pico Espejo pa 4700 meters hojd. Val dar sa visade det sig att den var stangd under 1,5 ar! pga renovering.
Jag hade sa klart inte en tanke pa att ge upp bara for den sakens skull. Vi bestamde oss darfor for att hyra en guide och helt enklet ga upp. Problemet var att varken jag eller Matilda hade med utrustning for detta och det gick inte att hyra. Ut och shoppa efter iallafall regnklader, Matilda fick tag pa en hygglig regnjacka (naja) och jag en poncho med kaninmotiv for barn mellan 8 till 12 ar.

Forsta dagen gick bra och vi spenderade natten hos en gamal dam som bodde i ett hus med fantastisk utsikt. Dag tva red vi pa mulor fram till lunch och gick sedan resten av dagen tills vi nadde 4200 meters hojd. Dar skulle vi spendera natten hos Pedro en man i fyrtioars aldern som bott i samma hus som hans farfar byggt i hela sitt liv. Nar vi hade ungefar en halvtimme kvar till Pedro och just avslutat den varsta biten med rullsten och klippor sa trampar jag snett och vrikar foten ordentligt. Pa en halvminut sa svullnar foten upp till en handboll. Sa gar det nar man forsoker bestiga berg i Versace pjuck!
Men som tur var sa hade jag utrustat oss med ordentlig forbandslada innehallande 1st gasbinda 2st dicklofinack och naturligtvis en hel flaska rom. Sa hoppandes pa ett ben och med stod av en snabbtilverkad kapp sa kom vi fram till sist.

Dagen efter sa insag jag dock att det inte gick att fortsatta mot toppen (eller tillbaka ner for den delen) efter som foten fortfarande var i ratt daligt skick. Varan guide Stefan kande dock en man som jobbade pa linbanan sa som tur var kunde han ta oss med ner i en av servicevagnarna som anvands i renoveringen.

Vi fick alltsa som enda turister de narmaste 1,5 aren aka varldens langsta linbana... haha!

Hoppas ni alla har det bra!

/Johnny