I går morse lämnade vi Koh Lanta tillfälligt för att vi behövde förnya vårt visum till Thailand. Eftersom vi inte hade ansökt om ett visum i förväg, fick vi endast 30 dagar när vi anlände. Detta visste vi om och planerade för en utresa till Malaysia. Enligt "resebyrån" skulle vi anlända till gränsen klockan 17.00 samma dag.
Vi skulle åka minibuss hela vägen, med 2 byten utefter vägen. Troligen tyckte de inte att det var lönsamt att köra oss med en egen minibuss den sista sträckan (vi var ensamma efter den andra delstäckan). Vi fick istället åka med en vanlig buss och eftersom vi fick vänta en timme innan den avgick och att den gjorde en massa stopp efter vägen, tog det tog 2 timmar längre tid att komma fram.
Efter att vi hade gått över gränsen, visade det sig att det var drygt 45 km till Kota Bharu där vi hade ett bokat ett rum, det var bara att ta en taxi. Väl framme visade det sig att hotellet varken var bättre eller sämre än vad bokningssajten utlovade, vad kan man förvänta sig för 550 kr för 3 nätter. Vi har egen toalett och dusch, det var det enda kravet vi hade.
I morse gick vi till Thailändska konsulatet. Enligt en som Eva-Helen frågade, skulle det ta 45 minuter, tur att det inte var sant, det tog ca 15 minuter i värmen.
Efter att ha fyllt i visumhandlingarna och betalt för visumet, var det bara att gå tillbaka till hotellet, visumet skulle vara klart dagen efter.
Väl tillbaka hämtade vi våra badkläder och handdukar, nu skulle vi bada !
Eftersom vi inte hade en aning om när bussarna gick, tog vi en taxi istället, det visade sig vara ca 30 km till stranden. Taxin kostade ca 35 kr. Badet visade sig vara ett utflyktsmål för malaysier, vi var de enda turisterna där. Eftersom det var mitt i veckan var det inte speciellt mycket folk där heller. Vi hittade en plats med någorlunda skugga så vi kunde ligga och läsa mellan doppen. Vi lyckades luska ut var bussarna tillbaka gick ifrån, några timmar senare packade vi ihop och gick mot busshållplatsen. Enligt tidtabellen skulle bussen gå efter 10 minuter, den stod inne men föraren var försvunnen, det tog ytterliggare 15 minuter innan han dök upp. Det var en så kallad mjölkpallsbuss, den tog inte den kortaste vägen direkt, men vi hade ingen tid att passa i alla fall. Som tur är ligger hotellet precis vid buss-centralen, så vi riskerade inte att missa att gå av.
Hyffsat hungriga, vi hittade inget att äta förutom en massa friterade rätter, gick vi ut och åt en sen lunch/tidig middag.