Har länge velat se Luxemburg. Landet som ligger så nära men så få vet något om. Så när ändrade planer gav mig några oplanerade semesterdagar i juni bokade jag snabbt några billiga hotell på nätet, färjor (som man tyvärr är ganska beroende av om man inte vill köra omvägen över Store Bælt) och packade väskan och körde iväg. Snabbt påkommet och ensam. Frihetskänslan var påtaglig.
Dag 1: Första etapp var en transportsträcka: förmiddagsfärjan Varberg-Grenå och så snabbt på autobahn ned till Bochum i Ruhr-distriktet där första övernattningen blev på billiga Formule1. Man kan inte kräva så mycket för 297 kronor så att rummet luktade rök och var utan toalett och dusch stod jag ut med. Sängen var ren och jag sov gott.
Dag 2: Dagen efter skulle jag äntligen lägga tre nya länder till min lista: Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Tidigt begav jag mig västerut genom smutsiga Ruhr - slitet och nerklottrat, påminde om Östeuropas sämre områden och inte alls så som jag var van att se Tyskland. Men på snabba autobahn försvinner problemen snabbt, och efter en knapp timme var jag i Nederländerna! Tog mig tid att besöka staden Venlo ordentligt, fikade och vandrade runt. Sen ner till Maastricht, en stad jag väldigt länge velat se. Och den var över all förväntan. Lätt att parkera mitt i stan även här och sedan kunde man gå överallt. Verkligen värt ett besök. Jag har alltid varit tokig i gränser så jag åkte österut mot trerikspunkten mellan Nederländerna, Tyskland och Belgien. Kanske lite av en turistfälla men jag älskar sånt. Och som bonus fick jag med mig Nederländernas högsta punkt (322,7 m.ö.h.). Inte så imponerande för en norrman, kanske, men nu har jag varit där. Fortsatte småvägarna ner genom de belgiska skogarna, genom välfriserade trädgårdar och fina vägar i tysktalande Belgien till mer förfallna och röriga fransktalande områden. Inom kurortens moder, Spa, fick jag också med ett stopp. Sen - äntligen - över gränsen till norra Luxemburg. Här ser mycket ut som i Tyskland. Välordnat, rent, välfriserade trädgårdar, nymålat och fint. Men trafiken kändes väldigt fransk. Så var det i hela Luxemburg. Man kör som fransmän men har i övrigt tysk ordning på allt. Södra Luxemburg såg ut som ett nymålat Frankrike. Välputsat och snyggt. Så även huvudstaden som dock är unik med sina olika nivåer. Spännande stad att utforska. Ner till mitt billiga men väldigt bra (för priset - ca 500 kr inkl frukost) hotell Etap Luxembourg Sud en bit söder om staden. Har man bil är ju det helt okej.
Dag 3: Ville så gärna se Schengen pga. Schengensamarbetet utan att egentligen veta mycket om denna delen av Europa. Byn Schengen ligger tre mil sydost om Luxemburg stad, där Frankrike, Tyskland och Luxemburg möts (ännu en trerikspunkt - yeeeiii!). Mitt i Moseldalen! Otroligt vackert och väl värt ett besök. Gick runt i den vackra byn i sluttningarna upp från floden och tittade på alla dessa bensinmackar som finns överallt i Luxemburgs gränstrakter, och alla vingårdar runtomkring. (Luxemburg har en av Västeuropas lägsta bensinpriser, ca 11 kr/L.) Fortsatte över bron in i Tyskland, för att direkt svänga höger i rondellen och in i Frankrikes Moseldal. Den lille staden Sierck-les-Bains med sin borg är väl värt ett stopp. Sedan ner till staden Thionville som jag aldrig tidigare hört talas om - men den överraskade. Var större än jag trodde och bjöd på ett vackert centrum, fullt av restauranger på gågatorna. Att Frankrike har siesta hade jag förträngt, vilket var en miss. Men efter klockan två vaknade den till liv igen. Då var det dags att åka upp till hotellet i Luxemburg och vila lite innan jag skulle ta en ordentlig titt på staden Luxemburg på lördagskvällen.
Luxemburg stad: Luxemburgs huvudstad har en märklig geografi. Centrum (Haute Ville) ligger på en platå medan delar av staden (Grund) ligger i en ravin med branta väggar. Jag, som har höjdskräck, fick verkligen kämpa för att titta över kanten många ställen! Staden känns fransk, fast renare, prydligare, mer välordnad. Det är tydligt att detta är ett finanscentrum med mycket överklass, välputsade tanter med småhundar och dyra bilar. Folk kör som galningar så nog märks det franska inflytandet. Här funkar franska bäst, men engelska fungerar utan problem, i motsats till grannlandet i söder. Överhuvudtaget är det förvirrande för en utlänning att veta vilket språk som gäller i Luxemburg, är det franska, tyska eller luxemburgiska. Min egna tumregel blev franska i huvudstaden och tyska i Moseldalen. Var jag tveksam började jag på franska även när jag tilltalades på luxemburgiska. Alla verkar dock förstå allt, inklusive engelska.
Vill du köpa vykort och frimärken så kom inte till staden för sent. Sånt som Pressbyrån och Seven-Eleven som vi är bortskämda med i Sverige finns inte och alla tabac (tobaksaffärer) har stängt på kvällen. Turistbyrån säljer inte vykort. Restauranger finns det dock gott om - överallt.
Dag 4: Så var det dags att motvilligt lämna Luxemburg för att åka hela vägen till Lübeck i Nordtyskland. Men jag var tvungen att se mer av den vackra Moseldalen, och eftersom motorvägen öster om Luxemburg (A1) ändå var stängd för tunnelreparation åkte jag tillbaks till Schengen och följde Moseldalen upp på den luxemburgska sidan. Det ångrar jag inte! Fantastiskt vackra byar och småstäder ligger som ett pärlband längs floden, kransat av vingårdar på sluttningarna. Folk var ute och vandrade, cyklade, åkte inlines och solade längs floden. På vattnet körde vattenskotrarna i åttor runt flodbåtarna och pråmarna. Marknader och uteserveringar, glasskaféer ... Ett turisparadis, kantat av snygga, rena bensinmackar med relativt billig bensin. Byarna såg franska ut men var målade, rena och hela. Blandat med lite tyska inslag i arkitekturen. Det var svårt att lämna den vackra Moseldalen och ta sig upp på motorvägen mot Tyskland, men jag skall tillbaka. Sen har man alltid nåt nytt att se fram emot - som att jag bestämde mig för att åka om Nürburgring och sedan se gamla västtyska huvudstaden Bonn. Racingbanan Nürburgring blev en upplevelse, men jag skulle haft mer tid. När jag var där hade de frivisning av VM-matchen i fotboll mellan Tyskland - England och den enorma hallen fylldes av både tyskar och ditresta engelsmän. Stämningen var på topp mitt bland alla BMW M, Ferrarier och Nissan racerbilar. Jag drog vidare mot Bonn - en tom och död stad, visade det sig: alla tittade ju på fotbolls-VM! Men jag hittade folket i parken vid järnvägen - alla upptagna med att titta på de uppställda skärmarna ... och ju fler mål Tyskland fick, ju högre steg stämningen och staden färgades svart-gul-röd. "Schade England, alles ist vorbei" sjöngs på gatorna och jag insåg att jag fick snabbt ta mig ur kaoset innan det blev omöjligt. Hastade sedan norrut till Lübeck och Etap Hotell. Inte samma standard som i Luxemburg men bara 385 kr. Helt okej för en natt.
Dag 5: Färjan till Trelleborg gick inte förrän utpå eftermiddagen så efter nästan tio timmars sömn(!) i det gamla gränslandet ville jag se gamla Östtyskland. Ner på motorvägen och sju mil österut till den gamla hansastaden och svenska staden Wismar. Där finns fortfarande krogen Alter Schwede i Wismars äldste byggnad och staden pryds av flera svenska huvuden (Schwedenkopf). I augusti varje år firas stadens historia med en Schwedenfest. Staden hade många fina gamla byggnader men gav ändå en viss öststatskänsla trots 20 års putsande. Jag förväntade mig liksom att se nån gammal Trabant eller Wartburg komma puttrande med blårök men jag såg bara en customiserad Wartburg - i glänsande metalliclack och nercabbad - susa förbi utan tvåtaktsljudet. Billig mat - drygt 6 € för en stor portion kokt potatis, frikadell och surkålsbrunsås med en flaska alkoholfritt öl. Kändes som att det mesta var lite billigare än i "Västtyskland". Sen insåg jag att tiden runnit iväg och att det gällde att åka fort som fan till Travemünde. Hittade ingen alkoholaffär heller men vad gör väl det, har fortfarande kvar sen fjolårets resa till Flensburg. Det lilla jag dricker kan jag lika gärna köpa på Bolaget. Hittade ombord på världens tråkigaste färja och ankom Trelleborg efter över 8 timmar ombord och susade hem till Götet på 3 timmar mitt i natten. :)