Nu började en lång bilfärd med riktning San Francisco utmed stilla havskusten och
highway 1 som är känd som en av de vackraste vägarna i hela landet. Målet för dagen var kuststaden Monterey för övernattning då det kändes för stressigt att köra från Los Angeles till San Francisco på en dag. 06.20 satte jag fart på
bilen och styrde ut mot kusten. Första staden att passera var Malibu och man kände doften av havsvatten komma in via ACn. Det var grått och dimmigt ute så det var inte bästa sikten så tidigt på morgonen.
Efter 2 timmars körning utefter kusten och än så länge ingen nivåskillnad nådde jag Santa Barbara, en bad och fiskeort. Här var det lagom att lägga in en vilopaus då jag läst om Stearns wharf som är västra
USAs äldsta trädpir som skulle ligga här. Jag parkerade vid Palm park en parkering omringad av höga palmer och tog mig ut på piren. Piren var byggd 1872 och var i fint skick med restauranger och småbutiker. Dock var Santa Monica piren betydligt större. Runtomkring denna strand låg det mängder av båtar vid andra stenbryggor.
Nu styrde jag lite inåt landet för att passera den danskinspirerade staden Solvang. Efter en timmes åkande kom jag fram till denna stad där det hängde många danska flaggor. Gatorna var smala och byggnaderna välmålade, här fanns även flera väderkvarnar bredvid husen. Staden var liten och det gick snabbt att åka igenom men jag stannade till vid ett av alla konditorier, en salamimacka fick det bli.
Ut mot kusten igen och nu började vädret spricka upp och bli soligt men fortfarande gick vägarna på havsnivå. Nästa inplanerade stopp var Hearst Castle där jag bokat in en rundvandring. Det här var ett populärt stopp visade det sig för det kryllade av turister här. Detta slott började byggas av en rik man William Hearst i början av 1900-talet och stod klart efter 28 år först. Slottet ligger utmed kusten långt uppe på en kulle så vi åkte med bussar uppför slingriga vägar. Förr fanns det även en djurpark i detta område skapat av samma man med över 100 exotiska djur bl.a. isbjörnar och lejon! Hit kom merparten utav Hollywoods kändisar för att ha det trevligt och då red man med häst uppför de branta kullarna. Uppe vid huset togs vi emot av en guide som visade oss runt i några av de allra största rummen. Slottet var uppdelat i olika mindre etapper och alla hängde inte ihop. Totalt fanns det 165 rum. Vi fick se en ankomstsal, matsal med säkert 30 sittplatser vid ett långt bord, biljardsal, en morgonsal med en enorm öppen spis och till sist en biograf. Utomhus fanns även 2 enorma pooler som var väldigt fina så detta var ett kul stopp.
Några km härifrån var det skyltat med en pil att man kunde se en strand med elefantsälar så där körde jag in. När jag parkerat bilen gick man en lite sträcka till en liten upphöjd kant där det flockades turister. Nedanför var en stor strand fullsmockad med elefaantsälar som var rejäla pjäser. De flesta låg och tog igen sig på stranden och vissa simmade i vattnet. Det var säkert hundratals sälar. En informationsskylt skrev att 1992 fanns bara några dussin sälar kvar vid detta område men efter insatser för att förstärka stammen fanns här numera runt 15 000 sälar, helt otroligt!
När jag fortsatte resan norrut började nu den dramatiska stigningen. Efter några km körning befann man sig nu högt över kustlinjen och åkte på smala vägar utefter bergskanterna. Det blev några fotostopp de närmsta milen. Det kändes speciellt att köra alldeles på kanten av en stor kontinent. Även ett badstopp hanns med på en strand jag hört talas om att sanden har inslag av lila sandkorn. Det var inte så påtagligt att sanden var lila men när man visste om det så kunde man ändå urskilja de lite lilaskimrande kornen. Skönt med ett dopp bland de höga vågorna i alla fall. Vattnet var rejält kallt.
Det var skönt att komma fram till
hotellet i Monterey medan det fortfarande var ljust och imorgon fortsätter resan norrut då jag ska ankomma till min slutstation San Francisco på denna resa.
