Tidig morgon bar det iväg in i Kalifornien där första stoppet var planerat i dödens dal nämligen Death Valley nationalpark. Detta är USAs största park till ytan sett undantaget Alaska och här kommer man ingenstans utan bil och AC då det är oerhört varmt här. 1913 uppmättes här den högsta lufttemperatur som någonsin registrerats på 56 grader Celcius. Vatten är ett måste och många jag träffat under resan har frågat om det verkligen är klokt att besöka nu då det är som allra varmast. Men jag ville gärna lägga in ett besök här då miljöerna ska vara något alldeles extra.

När jag kom till besökscentrat i parken visade termometern 42 grader och jag tänkte att här får det bli korta stopp vid utkiksplatserna. Första stoppet var nere i en dal kallad Badwater basin där man befann sig 85 m under havsnivån vilket är en av världens lägsta punkter. Här såg man ut över en dal täckt av saltflak som bildats sedan vattnet avdunstat och lämnat kvar saltet på havsbottnen. En märklig syn. Om jag förstod rätt inne i parkcentret ska scener ur star wars spelats in här i filmen med Jabba the hut. Ännu märkligare var det vid stoppet Zabriskie point där bergen var guldfärgade toppat med lite torkad svart lava!

Vid nästa stopp bar det iväg uppför bergen till en punkt kallad Dantes view där man samtidigt kunde se USAs högsta punkt berget Mt Whitney och lägsta punkt Badwater basin, lite märkligt det blivit så. Därnäst hade jag hittat en spökstad i närheten kallad Rhyolite. Här fanns ett litet museum att se sig runt i. Detta var en stor guldgrävarstad i början av 1900-talet med skola, bank och järnväg. När guldet tog slut i bergen övergavs staden snabbt och mycket lämnades kvar orört. Kvar var nu några få ruiner av banken, skolan och järnvägsstationen. Stämningen var spöklik när man gick runt bland husen och det varnades för kontaminerade områden och skadliga substanser i omgivningen.

Sedan åkte jag upp till ännu en hög punkt där det finns en vulkan. Man kunde se djupt ner i vulkanen som var 800 m bred och 160 m djup. Här uppe blåste det något enormt så det gällde att stå på stabila ben när man såg ner i vulkanen som kallades Ubehebe crater.

Sista stoppet i parken var nästan det konstigaste av alla nämligen sanddynor mitt i parken vid Mesquite sand dunes. Blickade man ut över dalen såg det ut som man tappats bort mitt i saharaöknen. Väldigt vackert nu när solen började gå ner men extrema vindar gjorde det samtidigt svårt att stå kvar särskilt länge. Det här var helt klart den märkligaste parken på resan men miljöerna var roliga att ha sett. Nu väntade en lång resa till hotellet utanför parken och det hann bli kolsvart innan jag hittade motellet i Bishop där jag övernattar. Aldrig har jag kört så mycket bil som idag. Men det går bra det också när omgivningen är vacker att se på.