Idag var det dags att testa två vandringar jag fann intressanta när resan planerades. Den första benäms "Angels landing" och är en utsiktsplats 400 m upp i luften som fått namnet av att man tidigare trodde att endast änglar kunde ta sig dit upp. Men nu har man alltså skapat en väg för vanliga människor att ta sig till samma plats.

Jag startade vandringen 07.30 för att slippa så mycket sol och värme som möjligt. Direkt träffade jag en far och son från Nashville och vi tog följe hela vägen upp till toppen. Det fanns en skylt direkt som varnade att barn och höjdrädda personer inte var lämpliga för denna vandring. Det skulle visa sig senare varför. Snabbt började det gå brant uppför via serpentinväggar utmed en klippvägg. Redan här blev utsikten fin. Vi passerade en smal kanjon innan vi kom ut på baksidan av berget där 21 nya korta branta stigningar började men som tur var var det asfalterat så man inte sjönk ned i marken med fötterna. Nu hade vi gått en timme och kom fram till en arrangerad viloplats där det fanns toaletter. Helt otroligt att folk har asfalterat och bärt upp toaletter ända hit upp. Nu kunde vi också se utsiktplatsen längst ut på en smal klippvägg med stup nedanför båda kanterna ca 500 m bort. Här hade man förstärkt med kedjor fastsatta i berget som extra hjälp för att hålla sig kvar på berget. Nu fick man tänka på varje steg man satte och mötte vi folk på tillbakavägen fick endera vi eller dom vänta för det var enkelriktad trafik av förklarliga själ. Vi lyckades ta oss fram till slutpunkten som var en utsiktsplats på ca 10 kvadratmeter. Och vilken utsikt det var! Åt vilket håll man än såg åt var det en grym utsikt så här blev det några kort kan ja säga. Mer och mer folk fyllde på så efter kanske 20 minuter gick vi ned, samma väg tillbaka väntade. Vi mötte nu många fler personer på väg upp och värmen spred sig mer och mer och jag var glad vi var på väg nedåt. Efter 4 timmars vandring var vi tillbaka där vi startade och glada att vi hade genomfört det med livet i behåll.

Efter en bit mat väntade zion parkens kanske mest klassiska vandring "the narrows " i floden virgin river. Hela vandringen tar här 8 timmar om man går hela floden till parkens början. Det tänkte jag inte göra men däremot testa på det. Man vandrar alltså i en djup kanjon där floden ringlar sig fram i dalgången. Nu på eftermiddagen var detta parkens mest populära ställe att befinna sig på i den stekande hettan för det var svalkande i vattnet samtidigt som berggväggarna gav skugga. Pensionärer, barnfamiljer och andra gav sig iväg och vissa hittade klippor att hoppa från ned i vattnet. Bottnen var täckt av hala stenar och sand och vattnet sträckte sig som längst upp till midjan där jag gick. Jag hade tagit med ett par utslitna löparskor för denna vandringen och dom kommer inte med tillbaka till Sverige kan jag lova.:-) Från starten var det kanske 10 m brett mellan bergväggarna och när jag vände och gick tillbaka efter 2 timmars badande var det ca 5 m brett. Det var mäktigt att gå längst ner i denna kanjon där de mjukt slipade väggarna står högt utmed sidorna. Tror denna vandring är ganska unik just för denna parken.

Detta har varit den roligaste och mest spännande dagen hittils. Nu bär det av från naturens underverk till en av människans märkligaste underverk nämligen Las Vegas.