Torsdag 6/2. På det gröna papperet i mitt pass står det att jag ska lämna USA 2007, inte 2008. En gränspolis i Rochester, NY lade märkte till det. Jag vill inte ha något problem när jag lämnar landet så jag siktar på att försöka fixa det idag. Det är inte Homeland Security som man ska vända sig till trots att det är deras stämpel, utan Immigration. En vakt tar mig förbi toaletter och authorized personell only till "Deferred Inspections" och en tjej kladdar dit 2008 med en penna. Det hela gick smidigt, över min förväntan.

Fredag/ 7/2. Resdag. Checkar ut och går till Greyhound-stationen. Bussarna går som de ska.

En kort bit in i Wisconsin, vid det första stoppet, Kenosha, går säkerhetsfolk på bussen. En ställer sig längst bak, vid toalettdörren, en ställer sig vid dörren fram. Det säger att det är en rutinkontroll. De placerar också en buss, typ lokalbuss, bakom Greyhound-bussen och en polisbil spärrar av in- och utfarten till busstationen. Ingen får gå av bussen.

De öppnar bagageutrymmena och söker igenom dem med två hundar. Det här pågår under en timme. De ropar ut två passagerar under tiden och släpper dem igen. Sedan tvingas vi lämna bussen, och lämna allt handbagage kvar, för att vänta på lokalbussen medan de söker igenom den andra. En polis vaktar varje dörr. Under denna halvtimme fortsätter de också att söka igenom bagageutrymmena med hundarna. Vid två tillfällen visar de upp väskor utanför bussen och undrar vems det är, och tar ut personen för utfrågning av någon anledning. De som behöver gå på toaletten visiteras.

Rutinkontroll? Inte en chans. Sannolikt fick de ett tips. Men man kan undra vad som är så viktigt att hitta att de anstränger sig så hårt, och samtidigt är så litet att hundarna inte kan hitta det på en och en halv timme. Ett paket med droger av något slag som två hundar inte kan hitta på säg femton minuter på en buss är inte värt att fortsätta söka efter. Så vad söker hundar efter som är så viktigt att hitta? ...

Hur som helst, vi får återgå till slut. Efter ytterligare femton minuter släpper de på nya passagerare och vi åker från Kenosha ca en timme och tre kvart efter att vi anlände.

Snö, snö, snö i massor hela vägen från Chicago för övrigt.

Jag går av i Oshkosh och Betty plockar upp mig och möter upp Per hemmavid, i ett villaområde på gångavstånd till Lake Winnebago.