Så var det då dags!
Klockan närmar sig fyra 15.45 mer bestämt och jag inser att klänningen måste på och knytas. Här står mamma och svärmor och skall hjälpa till. Då inser jag att mamma inte bytt om, hör i förbifarten att sonens väst inte hittas, ser i periferin pappa som springer förbi och inte hittar sin vitskjorta…..Parodi på hög nivå.
15.55 klänningen är ännu inte klar, svetten rinner, västen hittas inte, pappa har inte kommit!! Bröllops-koordinatorn kikar in och undrar om vi är klar. Neeej inte ännu. Hon poängterar att vigselförättaren skall med planet som går 17.00 och är sista för dagen. Nu är det riktigt svettigt! Då kommer i alla fall pappa med skjorta på plats (fick ordna en på hotellet(= . 16.05 och nu är det dags!
Till tonerna av Here Comes The Bride stiger jag ned på stranden med solen lysande på en klarblå himmel.
Här står nu alla; gästerna, vigselförättaren, brudgummen och brudnäbben med spänd förväntan.
Det är svårt att förklara känslan av denna underbara dag. Det är en konstig bubbla som vi befinner oss i, dit ingen utomstående har tillträde. Kan ej förklara det bättre än så.