Long 25 36 E Lat 45 39 N

Vi startar inte så toktidigt från Brasov, dels tänker Bert försöka att hitta en ny kamera någonstans, dels ska vi besöka internetstället igen. Vi har fått ett nödrop via mail från en Tysk kille som också köpt motorcykel från Lalli och har frågor om gränspassagen till Pakistan. Då vi har en del nyttig information så skickar vi ett mail och försöker hjälpa till lite.

När vi monterar packningen på cyklarna upptäcker vi att Bertil:s bakdäck är nästan tomt, det blir till att pumpa i lite luft så att vi tar oss fram till en gummiverkstad. När vi åker ner mot stan så försvinner luften ganska fort, vid en av de största korsningarna så blir det plötsligt helt platt. Med Bert:s förstörda däck i gott minne så är det inte tal om att köra längre. Bertil sätter igång med att montera av bakhjulet och till Brasov-bornas munterhet så är det bara att ta fram däckjärnen och sätta igång att byta slang, vår sista hela. Under tiden går Bert till en bank för att växla in lite resecheckar, vissa till Rumänska lei och de andra till dollar. Vi blir klara med våra respektive sysslor ungefär samtidigt och startar dagens etapp ett par timmar försenade.

Planen för de närmaste dagarna är att ta det ganska lugnt och turista lite i Transylvanien. Vad kan vara bättre aktivitet för att vila upp sig, än att köra lite motorcykel. Inte i avsikt att komma närmare hemåt utan för att komma till vackra och spännande platser i omgivningarna runt Brasov.

Vi börjar med att besöka slottsruinen i Rasnov, en riktig sagoborg som ligger uppe på en brant bergstopp. Den ligger alldeles ovanför den gamla delen av byn, husen ser ut att vara från medeltiden. Det är synd att vi inte kan lägga ut några bilder nu direkt, vi har bilder på vanlig film som vi måste köra i scanner först. Gå tillbaka och titta på sidan sedan vi kommit hem, så lovar vi att lägga dit bilder senare.

Efter Rasnov bär det av till Bran, en mycket mera välbevarad borg. Dessutom mycket mera turistanpassad, det kryllar av souvenirförsäljare och vi måste till och med lösa parkeringsbiljett. Vi promenerar runt i borgen som lydiga turister och tittar på allt som finns, borgen har varit bebodd ända fram till början på 1900-talet. Man försöker lura i oss att greve Dracula bodde här, vi tvivlar.

Vi har tittat ut en smal väg som kallas Trans-Fargasan Highway, en passage som slingrar sig iväg rejält högt upp bland bergen. För att komma fram till där den vägen börjar måste vi åka ca 10 mil ner mot Bukarest. När vi kommer fram och svänger upp mot vår avsedda bergsväg har det börjat regna, vi stannar på en pub för att få lite te och kaffe. Vi får komfirmerat att vi är på rätt väg, men att vi inte kommer att kunna köra hela vägen, det har gått flera laviner och snöröjningen har inte gjort sitt. Vägen är förmodligen inte öppen på vintern, och däruppe är det fortfarande vinter.

Det börjar bli sent på dan och vi frågar om det finns något hotell framöver, vi tänker nämligen åka den avstängda vägen så långt vi kan. Vi får lite olika besked, men det finns troligen ett hotell 4 mil uppefter vägen, men det är tveksamt om det är öppet. I vanlig ordning frågar vi några stycken olika personer om samma sak, om vi får liknande svar från flera så stämmer det förmodligen ganska bra. Bert frågar en ung tjej som ser ut att vara på väg hem från skolan, hon säger att det finns ett hotell men det kanske är stängt. Däremot kan vi få bo hemma hos henne, hennes föräldrar har säkert inget emot två skitiga och blöta motorcyklister.

Lite tveksamma följer vi med henne genom byn på väg hemåt. Hon heter Anca-Elena och är femton, hon har varit i USA med sin konstlärare och en grupp andra i somras och pratar därför ganska bra engelska. När vi kommer hem till henne visar det sig att hennes föräldrar verkar tycka att det är en bra idé att hon får träna lite språk, så vi bli inbjudna att stanna över natten. Det är hennes föräldrar, och hennes mormor och morfar samt en tjej på 18 som bor i granngården men då hennes föräldrar dog för ett halvår sedan så äter och umgås hon med familjen. Dessutom finns två kor med en kalv, en häst, tre grisar, några får och getter, en flock höns, 4-5 kalkoner, några kaniner, minst tre hundar och en valp samt åtminstone en katt. Förmodligen en ganska typisk Rumänsk bondfamilj, inte så välbeställda men med hårt arbete i jordbruket kan man vara ganska självförsörjande med mat.

Morfar bjuder på "Palinka", en form av hembränd Raki som han gör på äpplen och päron och sedan destillerar. Det är ganska gott och framförallt blir vi varma, och lite småfulla. Anca hjälper till att översätta och vi har riktigt trevligt i det varma köket. Till slut kommer mamma hem från den lilla butik hon jobbar i och vi blir flyttade till matsalen, för nu behövs köket till att laga middag i. Efter en hel del pratande och mera Palinka kommer det en fyrarätters middag med förätt av ost, oliver och inlagda gurkor, sedan soppa med klimp, nötkött med potatismos och karamellpudding till efterrätt. Det mesta är producerat på gården och allt är jättegott.

Vi snackar en stund till och dricker lite till, när vi ser ut att somna när som helst blir vi anvisade ett sovrum på övervåningen. Vi får dela på en duvbbelsäng, det är förmodligen föräldrarnas sovrum vi fått låna, snacka om gästfrihet.
Motorcyklarna får bo på gården under ett plastskynke, vaktade av kalkonerna och hönsen.